106 gan föreskrivs hur Eriks domhavande bör agera i olika situationer (t.ex. 1413 art. 3 och 7). Omnågon tingsmedlem har laga förfall, skall en annan taga dennes plats (1413 art. 8). Om en stämd person har laga förfall, skall han sända någon i sitt ställe med fullmakt att föra hans talan (1413 art. 9). Inga mål får uppskjutas (1413 art. 12) och ingen får överklaga eller vända sig till kungs, utan räfstetingsdomen skall stå fast för alltid (1413 art. 10). Flera artiklar (3, 6, 10, 11, 12) vittnar omatt många mål väntade på att tas upp. När de som ett par årtionden senare redigerade landslagen sökte efter en modell för sin konungsräfst, förefaller 1413 års stadga i vissa avseenden ha fungerat som sådan. Nedan följer en sammanställning av de partier i MEL, 1413 års stadga och KrL sombeskriver konungsräfsten: 1413 års stadga Tingstider: mån. efter tjugondedagjul mån efter S:t Mikaels dag, båda i Linköp. Eriksmässan och Distingen i Uppsala 2 gånger om året, utom i små lagsagor KrL RB 9 Tingstider: mån. efter tjugondedagjul i Linköping S:t Eriks dag i Uppsala osv. MEL RB VIII Tingstider: mån. efter Tjugondedagjul mån. efter Midfastosöndag mån. efter S:t Peters dag mån. efter S:t Mikaels dag 1 gång om året ordinarie ting i varje lagsaga 4 gånger om året i varje lagsaga RB 10 Kungens domhavande: Bisp-l-2 från kapitlet, lagmannen-1-6 från världsliga frälset Kungens domhavande: Bisp-l-2 från kapitlet, lagmannen-1-2 från rikets råd eller andra friborna män 1413 års stadga Domsmakt: at höra [. . .] ranzaka oc fulkomplika at döma, rjetta oc ;enda likawiis oss sijelwom, hwilketh wi fullelika til them lathum[. . .]® KrL RB 10 Domsmakt: haua magt ath döma konungs doma offuer all the maal for them til r^etta komma; togh swa ath leekmen dömen offuir the saker som ey mogho klerka och the ierande som aff lagh saghu thera wadiat oc skuten a^ru wnder konungsdoom sculu da^r jendas.*^ thy at wi engaledhis vnna, stjedhia asller liidha wiliom, at nakar seal w^dhia asller skiwta sik for oss a:ller wart rikesens raadh ytermer, sen hwat thesse for:de, som ower rjettin sithia, döma, ra:tta xller thet seal bliwa sa:mia, stadhugt oc fast i alla matto, vtan alla gensajghn til ewxrdhelik tiidh.^ ' SD 1702 art. 2. ^ SD 1702 art. 10. Schlyter 1869, s. 243.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=