100 högsta rättskipningen i landet, särskilt när unionsregenten var frånvarande. Redan 1344 års stadga gav rådet domsrätt när kungen var i Norge. Men under Margareta lyckades det inte uppnå domsrätt. 1413 blev förutsättningarna bättre för att tillsammans med den nytillträdde kungen återupprätta konungsräfsterna. Högfrälset ville få domsmakt och kontroll över rättskipningen. Det strävade efter att döma i ärenden som inte bara berörde dem själva utan också kronan. Enligt K H Karlsson finns antydningar om en självständig domsrätt för rådet redan under förra delen av Eriks regering: »Några spår, att rådsherrarna verkligen utöfvat densamma, finns dock ej förrän på 1420-talet.»’° I kapitel 2 visade jag att de statsambitioner somframträdde i Konungastyrelsen främst vilade på Aegidius, men att dessa ambitioner fått liten plats i landslagens kungabalk.” När det gäller uppfattningen omlagar, domar och lagstiftning är det främst Aristoteles somvarit inspirationskälla för konungastyrelsens författare.'^ Högfrälsets ambitioner beträffande rikets styrelse kan ha hämtats från en statsfilosof somOccam. Occamförordar en kontraktsbunden monarki: kungens makt begränsas av lagboken och av att den enskildes rättigheter måste iakttas.'^ När högfrälset förhandlade med Margareta 1388 och 1389 återkom ofta argumentet att hon, när hon blivit Sveriges regent, skulle styra efter lagboken.Frälset ville få garantier för att de rättigheter som de enligt lagboken hade skulle upprätthållas. Utöver dessa rättigheter ansåg sig rikets råd vara företrädare för rikets menighet, och som sådan ansåg det sig, åtminstone vid tiden för Engelbrektsupproret, kunna avsätta den kung som inte fullföljde kontraktet. Enligt Occam hade ett folk endast skyldighet att lyda sin kung när han skötte sig. Misskötte han sig genomatt inte följa lagen eller inte regera med landets bästa för ögonen, kunde och skulle han avsättas. Enligt naturrätten visste alla människor inomsig vad som var rätt och fel.'-'’ Högfrälset tog på sig uppgiften att somfolkets representant avsätta Erik av Pommern. Frågeställning I första hand ville högfrälset att dess rättigheter skulle upprätthållas, och i andra hand strävade det naturligtvis efter att utöka sina rättigheter. Högfrälsets centrala domsrätt återinfördes genom 1413 års stadga, som först kommer att studeras i detta kapitel. Men hur upprätthöll rådet de vunna positionerna? Högfrälset var i regeringsställning åren 1436—41, vilket föranleder mig att försöka se om det då utnyttjade sin ställning. Under dessa år utarbetades den Karlsson 1890, s. 65. " Aegidius nämns av författaren sominspirationskälla på s. 57, 81 och 85 i Konungastyrelsen. Aristoteles nämns av författaren i lagsammanhang, bl.a. på s. 15, 66, 75. Christensen 1945, s. 216-217. Schiick 1976, s. 194. Christensen 1945, s. 216-21 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=