4. Högfrälset, domsmakten och Kristoffers landslag Kung, råd och rättskipning I kapitel 2 konstaterade jag att när 1200-talets fridslagstiftning infördes i landskapslagarnas huvudtexter, placerades den i kungabalkarna. Detta gäller Upplandslagen, Södermannalagen, Hälsingelagen och Västmannalagen, men inte Östgötalagen och Dalalagen. För de två sistnämnda, Östgötalagen och Dalalagen, infördes edsöreslagstiftningen i deras motsvarigheter till kungabalken nämligen edsöresbalkarna, en balkrubrik som är främmande för övriga landskapslagar. Denna balkrubrik infördes i Magnus Erikssons landslag och under den placerades edsöreslagstiftningen. I kapitel 2 visade jag också att många artiklar ur de stadgor som föregick landslagen infördes i dess kungabalk. Att de infördes i kungabalken säger oss något om förhållandet mellan kungamakten och frälset vid en tidpunkt före sammanställandet av landslagen. Således tolkar jag stadgandena i landslagens kungabalk som avtal mellan kung och frälse, i enlighet med den definition jag gjorde i kapitel 1 (se s. 3). Men det är inte bara i landslagens kungabalk som lagstiftning med avtalskaraktär finns, utan de nya balkbeteckningarna Edsöre och Högmål innehåller lagstiftning som reglerar förhållandet mellan kung och frälse och inomfrälset. Skillnaden mellan lagstiftningen i kungabalken och lagstiftningen i högmål- och edsöresbalkarna är att brotten i både högmålsbalken och edsöresbalken hade erkänts som notoriska brott av frälset, vilka måste och skulle beivras av kungamakten. Stadgelagstiftandet under Magnus Eriksson var förarbeten till den planerade landslagen. Genom införandet av stadgelagstiftningen i kungabalk, högmålsbalk och edsöresbalk vann Magnus Eriksson och hans styrande krets många fördelar. Den centralt utsedda lagsagonämnden (från 1344 års stadga) kunde tas i bruk över hela landet, särskilt efter det att den införts i landslagens kungabalk. Nämnden kontrollerade att brott mot kungabalken kom under konungsräfst. En konungsnämnd i varje härad såg till att brott mot edsöresbalk och vissa högmålsbrott också gick till konungsräfst. Genom dessa domstolar och nämnder kontrollerade kungen, hans ämbetsmän och rådgivare rättskipningen i landet. Konungsräfsten fungerade några gånger som appellationsdomstol under Magnus Erikssons tid, trots att egentlig instansordning saknades. Genom konungsräfsten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=