94 RA B 9, något somförmodligen även Hadorph gjorde, och därför är det enklast att använda Hadorph. Det finns en laghandskrift från omkring 1500, i Karlstads stiftsbibliotek, som Schiick också tar upp. Innehållet i själva stadgan är detsamma, men inledning och avslutning avviker i det att man försökt efterlikna ett riksrådsbrev. Stadgan har alltså redigerats för att bättre passa in i lagbokens form. För mig är det också viktigt att se att stadgan överhuvudtaget finns i en laghandskrift, vilket kan betyda att stadgan varit spridd och att den varit viktig att känna till vid utövandet av lagmansämbetet i slutet av medeltiden. Stadgan drar upp gränserna för kronans tillgång till mark som innehåller malm om marken inte är kronomark. Riksrådet fastställer genom stadgan att kronan inte har tillgång till malmi frälsejord utan endast till malmi skattejord. Vill frälseman bryta malm på sin mark eller låta någon annan bryta den, har han rätt till det utan att någon avgift skall gå till kronan. Skattebonden däremot måste ge kronan en tiondel. Den enskildes rätt, även skattebondens, försvaras av rådet som särskilt påpekar att kronan inte får göra intrång på ägarens mark utan dennes medgivande. 120 1489 års stadga, Stockholm 1489 års stadga om svenners tjänst har i motsats till malmbergsstadgan och andra rådsstadgor utfärdats i brevets form. Det är ett föreningsbrev vilket innebär att rådet ingått en sammansvärjning. Medlemmarna lovar att obrottsligen hålla det som överenskommits.'^' Hadorph har både i den tryckta texten och i den otryckta avskriften uppgett att originalet varit hans förlaga. Runell känner naturligtvis till det. Biskop Magnus Nilsson i Åbos kopiebok (RA A 3) h samtida text som inte på någon väsentlig punkt skiljer sig från Hadorphs, men texten saknar de allra sista raderna. Stadgan är ett avtal inomfrälset och består av två artiklar. Den första artikeln försöker förhindra att frälsemän anställer eller behåller i sin tjänst svenner genomextra lön i formav bl.a. kläder. Artikeln fastställer hur mycket i lön som varje sven skall ha. I artikel 2 lovar rådsmedlemmarna varandra att inte anställa en förrymd sven. Alla svenner somlämnat en herre skall ha brev somvisar att det skett med bådas medgivande för att kunna få ny anställning. ar en 120 Hadorph 1687, s. 63. Schiick 1976, s. 530—535 och 532 not 90. Schiick kritiserar samtidigt Almquist 1929. Schiick 1976, s. 392. Enligt Palme 1949a riktar sig stadgan mot riksföreståndarens, Sten Stures, maktanspråk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=