93 om enhetliga medeltida laghandskrifter ohållbar vid en jämförelse med 1500och 1600-talstexterna. KB B lOOe, KB B 1 och KB B 4 har inte artiklar om landboflykt eller omlandbons skyldighet att taktäcka, vilket inte heller Hadorph I och de andra avskriftssamlingarna har. Dessa två artiklar finns däremot i Hadorph II och KB B 54. När det gäller artiklarna om ödeby är det texten i KB B 1 som avviker från övriga texter: KB B 1 saknar artikeln sombygger på KrL BB 41, § 1. Trots allt kommer jag att använda mig av Hadorph I, dvs. 1474 års Kalmarstadga. 1485 års stadga omkvarnar, Jungfruhamn I Hadorphs tryckta utgåva sägs inget omvarifrån stadgan är tagen, men av förlagan framgår att den har skrivits av från originalurkunden.Runell antecknar mycket riktigt att den finns i original på papper. Av denna stadga finns det endast ytterligare en komplett text från 1600-talet. Stadgan är ett av riksrådet, med ärkebiskop Jacob i spetsen, utfärdat brev riktat till Västmanlands lagsaga. Den förbjuder användandet av fotkvarnar och påbjuder användandet av odalkvarnar. Fotkvarnar får endast användas på de platser där de gynnar befolkningen och inte stör användandet av odalkvarnar. Förbudet var till fördel för de redan etablerade kvarnarna, ofta ägda av frälsemän, på bekostnad av stora delar av allmogen. 118 1485'” års stadga ommalmberg, Strängnäs För denna stadga känner Runell till texter i RA B 7 (Sparres kopiebok) och i kopieboken RA B 9. Hadorphs text överensstämmer med dessa. Stadgan var på 1600-talet endast känd i denna Sparre-Bielke-tradering. Texterna är ett klart exempel på hur rikets register (sedan 1471) utnyttjades för kodifiering av rikets handlingar. Stadgan är utfärdad av riksrådet men inte utformad som ett brev. Förlagan till kopieböckernas texter härstammar från rikets register och inleds av ett företal ommötets datum, plats och deltagare. Besluten är skrivna i protokolisform. Stadgan avslutas med en föreskrift om att den skall införas i rikets register. Genom införandet fick den laga kraft. Schiick diskuterar de bevarade texternas användbarhet och föreslår att man vid studiet av stadgan bör utnyttja KB B 220; 1. Hadorph 1687, s. 62. I.StBJ 25, s. 392. Stadgor om guldsmeders verksamhet från år 1485 och 1489 finns tryckta i Hadorph 1687, s. 63 och 64, men förbigås, eftersom de endast berör städer. Tryckta av Herlitz 1927, s. 190 och 197. 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=