72 människorna, och därför är just den tidsperioden av största intresse ur processuell synpunkt.Dessa häxprocesser förekom talrikast i Bohuslän, Dalarna, Hälsingland, Gästrikland, Ångermanland, Uppland, Västmanland, Åland och Stockholm. Man tillsatte också särskilda specialdomstolar, kommissioner, bestående av både lekmän och präster, som med hovrätts befogenheter skulle rannsaka och döma i dessa processer. Under masspsykosens inflytande godtog man under dessa processer okritiskt de mest fantastiska bekännelser och beskyllningar om förbund med djävlar, luftfärder till Blåkulla och vidriga orgier därstädes. Det framgår klart och tydligt av källmaterialet, att man i väsentliga stycken avvek från lagens krav och tillät icke blott, att man använde ordalier som bevismedel utan även att man förhörde barn och lät nära släktingar, medanklagade och illa beryktade personer vittna. Till detta komäven användandet av tortyr för att pressa fram bekännelse. Vi får anledning att återkomma till dessa häxprocesser många gånger. I detta sammanhang skall vi koncentrera vår uppmärksamhet på frågan, om man verkligen tillät minderåriga barn vittna. En mycket belysande skildring av hur det kunde tillgå vid dessa häxprocesser, återfinns i ett protokoll av den 8 februari 1675 från ett sammanträde i Uppsala domkapitel.’*^ Teologie doktorn, professor Samuel Skunck, som var ledamot av häxkommissionen i Norrland, redogjorde härvid för den inkvisitionsprocess, som tillämpades vid häxprocesserna och som enligt protokollet var godkänd av Kungl. Maj:t: »/. . . . framhafwas och annoteras både barnen som klaga det de föras, och den som de klaga öf och försökes om de kunna allesarnmans der öficertyga. 2. Uthwijsas de och inkallas barnen hivar för sigh omständl. att examineras. 3. Inkallas åter den beskyllte och förmanas till bekännelse, skier den icke så hafives hon a part till dess 4'-' Andra beskyllte blifiva sammaledes examinerade, att om någon af dem som kunna bekiänna sig, ivitt2\2 Om dessa trolldoms- och häxprocesser, se bl.a. Handskr. Nordin 18, UUB, Theologica; Trollväsende, Mystica. - B. Ankarloo, Trolldomsprocesserna i Sverige, 1971 och 1984. - C. Adlersparre, Ransakning i Svea Hof-Rätt omTrollväsendet i Stockholmår 1676, 1812, C. Adlersparre, Kongl. Commissorial Rättens ransakning om Trollväsendet i Stockholm åren 1676, 1677, 1822. J. J:son Hanzen, Omtrolldomoch häxprocesser i Hälsingland. Urkunder sammanställda av J. J:son Hanzén samt ett kapitel om häxsalvan, 1951. - R. T. Hausen, Ransakningar och domar rörande Trolldomsväsendet på Åland 1666-1678, 1894-1898. - G. Jansson, Trolldomsprocesserna på Åland, 1970. - S. Jägerskiöld, Hovrätten under den karolinska tiden och till 1734 års lag (16341734), 1964, s. 271 ff. - C. G. Kröningssvärd, Blåkulle-Färderna, eller Handlingar Väsendet i Dalarne åren 1668-1673, 1845-1849. - E. Linderholm, De stora häxprocesserna i Sverige. Bidrag till svensk kultur- och kyrkohistoria, I, Inledning, Bohus län, 1918 — E. Linderholm. De stora häxprocessernas upplösning i Sverige. Ett kapitel ur de stora trolldomsprocessernas historia under 1670-talet, 1944. — E. Linderholm Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671-1676, 1931. - L. Rudenmark, Trolldoms- och häxväsendet 1670—1671, 1967. - H. Sandblad, Carolus Lundius och trolldomsprocesserna, 1969. - B. Sundborg, Gustaf Rosenhane och trolldomsväsendet, 1955. — L. M. Svenungsson, Rannsakningarna om trolldomi Bohuslän 1669-1672, 1970. - P. Sörlin, Trolldoms- och vidskepelseprocesserna i Göta hovrätt 1633-1754, 1993. Uppsala domkapitels protokoll 1675, ULA, s. 16 f. omTrolldoms213
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=