71 mål vid Askims häradsrätts höstting 1679 t.ex. handlades ett mål, där en kvinna stod anklagad för att ha tjuvmjölkat kor.’°^ Målsäganden åberopade två vittnen, en piga och en liten pojke, som sade sig vara femton år gammal. Om dessa vittnen står det i protokollet, att de icke kunde godtas pa grund av att kvinnan var syskonbarn till den anklagade och pojken ännu icke var kommen till dhe åhr han böhr gifwas zvittzord. Här finner man alltså exempel på såväl vittnesjäv på grund av släktskap som på grund av bristande ålder. Just från Askims och Östra Hisings häradsrätt finns det för övrigt flera exempel på att man icke godtagit unga flickor och gossar som laga vittnen. I ett stöldmål 1701 förde svaranden framtvå unga flickor för att vittna till hans fördel, men rätten godtog dem icke somvittnen, då de i anseendhe af dheras ålder ej kundhe admitteras till någon EdegånghI ett annat mål, där man skulle utreda, hur en gosse avlidit, lät man en annan gosse berätta, vad han kände till. Det anmärktes dock i protokollet, att man i anseendhe af des ( =gossens) ålder eij afftaga kundhe någon Edh utan allena dhes berättellse Vid Åkers häradsrätt i Södermanland var man 1716 icke villig att låta en 15årig gosse avlägga vittnesed. Som skäl härtill angavs hans ringa ålder samt att han var liten och »af spädh anseende». Gossen examinerades emellertid utan ed.^°^ Man kan i detta sammanhang notera, att man i ett faderskapsmål i Uppsala rådstugurätt 1696 avvisade en yngling som vittne, då han ännu ej fyllt femton år och icke heller ännu tagit emot nattvarden.Däremot fick en fjortonårig gosse gå ed och vittna i ett mål rörande ett dråp vid tinget i Brunbäck i Dalarna 1626 enligt uppgift i Svea hovrätts referendbok.-" Frågan om värdet av barns utsagor inför rätta blev alldeles särskilt aktuell i Sverige i samband med de många häxprocesserna under 1600-talet, varvid man, som vi strax skall finna, mycket ofta frångick principen om att minderårigas berättelser och anklagelser icke skulle eller borde få ligga till grund för någon dom. Det förekom trolldoms- och häxprocesser i Sverige både före och efter perioden 1668-1677, men under denna tidsperiod vidtog man de mest intensiva ansträngningar att utrota det, som man ansåg vara ett djävulens verk bland Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker 1676-1686, GLA. Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker 1698-1702, GLA, s. 431 f. Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker 1707-1709, GLA, s. 332 f., 10/12 1709. ömbarns hörande inför rätta utan avläggande av vittnesed, se även Uppsala rådstugurätts protokoll, ULA, 26/4 1702 (femårig gosse) och Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 28/1 1718. Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 28/5 1716. Uppsala rådstugurätts protokoll, ULA, 20/4 1696. I ett annat mål från Uppsala rådstugurätt man icke avlägga vittnesed, då han dels icke ägde någon kunskap i kristendomens lära, dels icke kunde läsa i bok, dels icke begått Herrens heliga nattvard och dels var mycket barnslig. Svea hovrätts referendbok 1624-1629, Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 111 r-112 v, 11/5 1626. 206 21/6 1709 fick en 18-ärig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=