70 neekande intet attendera utan dömer honorn effter Gudz Lag . . Somvi ser, överensstämmer Svea hovrätts fordringar, vad vittnenas antal beträffar, helt med Kloots tidigare här anförda uttalande liksomäven med det kungliga brevet till Göta hovrätt av den 25 maj 1685.-°° Två eller tre vittnen utgör fullt bevis. Det framgår också, mycket tydligt av domstolsprotokollen från 1600-talet, att man i ökad omfattning lät kvinnorna vittna och även svara inför rätta. Detta faktumframgick ju också klart av de svar, som Svea och Göta hovrätter avgav 1684 på Kungl. Maj:ts förfrågan därom.“°* 1697 blev det också, som nämnts, officiellt tillåtet för kvinnor att vittna inför rätta, omdet icke förelåg andra laga vittnesjäv. Som framgått av redogörelsen här ovan om de kvalitetskrav, som man uppställde såväl i framlagda lagförslag somi doktrin, tillät man icke minderåriga att vittna. Samtidigt föreslog man i 1643 års lagförslag, att man i brottmål skulle kunna höra även kvinnor och barn, även omde för övrigt icke var laga vittnen, men man skulle icke få grunda någon dom på deras utsagor. De skulle endast vara en hjälp för domaren att komma sanningen närmare. De kunde utgöra anledning till fortsatt rannsakan.^°- I rättspraxis tycks man som regel ha följt de principer, som framfördes i 1643 års lagförslag. Man finner således icke så sällan, att barn blivit hörda inför rätta eller att de åtminstone fått berätta, vad de sett eller hört, men för den skull har de vanligtvis icke betraktats som laga vittnen. En intressant kommentar till en minderårig pojkes utsagor inför rätta finner man i Stockholms stads tänkebok för år 1624. I ett mål, där några soldater stod anklagade för stöld, åberopade målsäganden två vittnen, varav det ena var en minderårig gosse. Omdenne gosses utsagor innehåller protokollet följande kommentar: . . . och toghs hans witne så högtt som det giella kunde, effter han icke war kommen till sijnne åhr}^^ Samma år och månad lät Stockholms rådstugurätt en annan minderårig gosse vittna i ett mål rörande spridandet av förtal omhor. Omdenne gosses utsago heter det i tänkeboken, att han fick vittna oansett att retten icke kunnde taga någon eedh af honorn}^* En liknande handläggning av ett brottmål återfinnes i Svea hovrätts resolution till Örebro länsstyrelse den 27 juni 1704.-°^ Målet gällde en man, som var anklagad för tidelagsbrott. En kvinna fick under ed vittna om att hon sett mannen begå denna missgärning. En gosse på tio eller elva år fick däremot utan att först ha avlagt vittnesed berätta, vad han iakttagit rörande mannens brottsliga beteende. Med barn, som stod på gränsen till myndighetsåldern, förfor man något olika vid olika domstolar, då det var fråga omde skulle få avlägga vittnesed eller ej. I ett Bechius-Palmcrantz, Jur. saml. RA, VII, sidan efter s. 12. Se ovan s. 58. Se ovan s. 60 not 156. Se ovan s. 54. Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, XIV, s. 42 f., 14/4 1624. Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, XIV, s. 55 f., 24/4 1624. Hovrättens brev, Örebro länsstyrelse, landskansliet, ULA. 200 203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=