69 Likaså återkommer det romersk-kanoniska uttrycket och begreppet convictiis et confesses även i det svenska domstolsmaterialet.'^^ Uttrycken hela och halva bevis, som utan tvekan vittna om en reception av den legala bevisteorins principer och uttryckssätt, möter man också mycket ofta i 1600-talets domstolsmaterial. Ett typiskt exempel härpå erbjuder Stockholms stads tänkebok för år 1625. I ett civilprocessmål säges rådstugurätten vilja see huilke som haffua halfue skääl eller och fullt witesmåll.^‘^^ Stockholms rådstugurätt framhåller för övrigt i samma mål, att ett vittne efter domarreglerna utgör halvt bevis. Av intresse i detta sammanhang är också Svea hovrätts resolution av den 9 december 1690 rörande ett tidelagsbrott. Den misstänkte och anklagade mannen nekade till att ha begått brottet, men tre vittnen sade sig ha sett gärningen. . . .fördenskull, skrev Svea hovrätt i sin resolution, ock emedan sanningen effter Gudz och Werldzlig Lag, hwaruppå Hans Kongl. Maijtz allernådigste rescripter ock dagel. praxin sig stöder, utj twenne eL trenne oemotsägelige Wittnens mun bör bestå, så kan den Kongl. Rätten nu mere till hans blotta ifrån lijfwet, skola wara liussklara, och dher icke så wore bettre att een oskyldigan.» I ett rättsfall från 1643 heter det: »Aldenstund Båtzmannen Michell Mårtenson ofwertyges och siälf tillstår sig hafwa i berådde mode . . .», Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., RA, XIV, s. 41. — I ett annat rättsfall från 27/3 1671 talas det om en 19-årig skolelev i Gävle, som hade gjort sig skyldig till hädelse av Jesus Kristus. »Lijckwal», står det i protokollet, »såsom han icke allenast med Eedelige Wittnen ähr öffwertygat, Vthan och sielff tillstått och bekant sigh dem både om afftonen uthgutet. Såsom och om Mårgonen dår effter sagt sigh det förswara skola ...» Promptuarium . . ., Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 2 v. - Ytterligare ett exempel frän 1682 rör en 13-årig gosse, som är anklagad för tidelag. Han dömes tdl döden trots sin ungdompä grund av att han dels »frijwdligt tillstått och öfwertygadh ar», dels har förstått vilken grov synd, som han har begått och dels på grund av att hans ondska övergår hans ålder. Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., RA, VII, s. 103 f. - Den 10 juni 1724 dömde Åbo hovrätt en reservsoldat för otukt med en minderårig flicka. Soldaten hade bedrivit denna otukt enligt »öfwertygande och egen bekiånnelse.» Handskr. Nordin 321, UU8, fol. 185 v. Ombegreppet convictus et confessus, se Inger, Das Geständnis, s. 43 f. och 136. Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, XIV, 1979, s. 391 ff. 15/10 1625. - Se vidare exempel: Löw, Stora Mällösa, 1:2, s. 150. Ett mål från 1662 rörande barnamord. De misstänkta svärjer sig fria genom värjemälsed. Hovrätten friar men påpekar, att de misstänkta icke hade behövt gå ed, dä det icke förelåg ens halv bevisning. — Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., RA, VII, s. 44 f. Ett mal rörande tidelag med ett sto. Mannen nekar. Svea hovrätts resolution: »Oansedt Staffan somaf hustru Annafullkomlig tillågges Tijdelagh hafwa bedrifwit, synes till samma gierning eif obråttzlig wara, doch emedan han dår tdl stadigt nekar, och een menniskia effter Gudz Lagh, effter een mans wdtne eij böör döö. Kan Kongl. Rätten för samma tillmäle till döden icke fälla . . .». — Samma deklaration om att en människa icke kan dömas till döden på grund av ett vittnes vittnesbörd, återkommer i en resolution av Svea hovrätt 1669 i ett tidelagsbrott, Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., RA, VII, s. 46. - 1 ett misshandelsmäl fastslog Svea hovrätt i sin resolution, att det icke förelåg fullt bevis men dock halvt bevis, Bechius-Palmcrantz, Jur. saml. RA, XIII, sidan mellan s. 2 och 3. - Se vidare Svea hovrätts resolution till Örebro länsstyrelse, landskansliet, ULA, 1664, brev 5 och 10/10 1698. - Uppsala radstugurätts protokoll; UEA, 13/7 1633, 7/1 och 11/1 1647 och 20/2 1688. Skiäl och bewifs att döma een frija en Skyldigan änfälla I9S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=