65 Ehrenstråhle, att det är svårt att på detta sätt mäta värdet av praesumtioner och prohatio artificialis. En presumtion uttrycker enligt Nehrman-Ehrenstråhle en sannolikhet, men eftersom det finns flera grader av sannolikhet, så kan man kalla den högsta graden praesumtio och den lägre graden suspicio, vilken senare i sin tur kan vara mindre eller större.'^* Den utförliga systematisering och gradering av bevismedlen, somNehrmanEhrenstråhle företar i sitt verk Inledning Til Then Swenska ProcessumCivilem under ideliga hänvisningar till bibeln, den romerska rätten, utländska rättsvetenskapsmän och svensk lagstiftning visar klart och tydligt hans stora förtrogenhet med både svensk och utländsk doktrin och lagstiftning och med såväl mos galliens som mos italieus i fråga omden legala bevisteorin. Även i Petrus Castovius’ arbeten från början av 1700-talet finner man tydliga spår av den legala bevisteorins principer.'^’ Petrus Castovius utnämndes till e.o. professor i juridik vid Uppsala universitet 1719. Ytterligare exempel på hur den svenska doktrinen under denna tidsperiod var påverkad av den legala bevisteorin, finner man i den dissertation De testibus, somJ. Hiohlman lade frami Uppsala 1708 under Carolus Lundius’ presidium.'**° Som framgått av denna redogörelse för lagförslag och svensk juridisk doktrin under 1700-talet fram till 1734 uppvisar nämnda källmaterial, att man vid denna tid i Sverige i stor utsträckning hade rönt påverkan från den legala bevisteorins företrädare. Vi skall nu undersöka i vilken utsträckning denna påverkan gav utslag i kungliga brev och i lagstiftning under nämnda tidsperiod. Det har tidigare här nämnts, att en följd av receptionen av den legala bevisteorin blev införandet av institutet absolntio ab instantia. Vi fann också bestämmelser därom i Karl XI :s krigs- och sjöartiklar 1683 och 1685 samt i hans brev till hovrätten i Dorpat 1686. Liknande bestämmelser om att ställa mål under Guds dom och lämna det åt framtiden till dess Gud behagar »vidare uppbara» saken förekommer även i ett brev till Svea hovrätt av den 14 december 1707, utfärdat av de medlemmar av kungliga rådet, som förordnats och befullmäktigats att under kungens vistelse utanför landets gränser administrera )ustitieärenden. Aven i ett kungligt brev till Göta hovrätt av den 1 augusti 1733 finner man tydliga spår av den ovannämnda receptionen av den legala bevisteorins principer.”^- I brevet behandlas ett rättsfall från Göta hovrätt. En man stod anklagad för hustrumord. Man saknade emellertid fulla bevis för att kunna fälla 181 Nehrm.in-F.hrenstråhle, Inledning, s. 280, Cap. XXII, § 15. P. Castovius, Föreläsningar öfver Lands-lagen, Handskr. Nordin 1255-1260, UUB, samt Processus judicialis eller Tingmåla-Rätt, Handskr. Nordin 1261, UUB. J. Hiohlman, De testibus, 1708. Kungl. brev 14'12 1707, Svea hovrätts arkiv, RA. Kungl. brev 1 '8 1733. Handskr. B 115 a, UUB, tol. 460 r-461 v, nr 334.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=