64 utgivna arbetet Inledning Til Then Swenska Processum Civilem, Efter Sweriges Rikes Äldre och Nyare Stadgar märker man tydligt Nehrman-Ehrenstråhles förtrogenhet icke blott med svensk doktrin och lagstiftning utan även med kontinental doktrin och lagstiftning. I likhet med den humanistiska jurisprudensens företrädare indelar Nehrman-Ehrenstråhle bevismedlen i artificiella och icke-artificiella.'^^ Beviset, probatio, är artificialis, när man af Praesumtioner och sanno-lika omständigheter, som bewiste äro, slutar något, . . . eller inartificialis, som skier på hwarjehanda sätt, the ther alla kunna, efter wår Lagfarenhet, föras, antingen til witnens utsagor . . . Skrifteliga Documenter, . . . eller Syn och Inspectio ocularis. Det synes mig, att Nehrman-Ehrenstråhle i denna systematisering av bevismedlen visar sin förtrogenhet just med den humanistiska jurisprudensen. Detta intryck förstärks, när han förklarar, att egen bekännelse och ed egentligen icke kan kallas bevis på partens sida, men, säger Nehrman-Ehrenstråhle, the hafwa samma wärckan, som bewijs och kunna, i thet hänseendet, räknas til bewijs. Intressant är även Nehrman-Ehrenstråhles indelning av bevisen \ probationes plenae och probationes minus plenae.^^^ Ett probatio minus plena är antingen semiplena, simpliciter talis, eller semiplena major eller semiplena minor. Till de fulla bevisen räknar Nehrman-Ehrenstråhle två vittnen, partens frivilliga bekännelse inför domaren och i viss utsträckning skriftliga dokument.Han påpekar emellertid i fråga omprobationesplenae, att man bör skilja mellanprobatio juridica och probatio logica och att certitudo juridica i probatiofacti icke utan vidare kan anses som en certitudo philosophica utan i detta hänseende fastmer som en probabilitas.^^^ Med probatio minus plena avses enligt NehrmanEhrenstråhle ett sådant skäl eller bevis, som enligt lagen icke kan ligga till grund för en bindande dom. Probatio semiplena är exempelvis ett vittne och semiplena major ett vittne och dessutompraesumtioner, d.v.s. antaganden på grund av indicier. Semiplena minor kan vara ett vittne, på vilket man icke tryggt kan lita och tro på eller där det finns indicier, som strider mot vittnesmålet. Enligt Nehrman-Ehrenstråhle medför dessa distinktioner av probationes plenae och probationes minusplenae den fördelen, att det med hjälp av demgår lättare att avgöra, om man skall tillåta värjemålsed, omdomaren skall ställa den anklagade under Guds dom, d.v.s. lämna målet till framtiden, samt omden tilltalade eller svaranden kan dömas till saken eller ej. Dock medger NehrmanNehrman-Ehrenstråhle, Inledning Til Then Swenska Processum Civilem, s. 218, Cap. XVII, 173 1’: § 15. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 218, Cap. X\’1I, § 16. Se härtill Inger, Das Geständnis, s. 127 samt civan s. 18 1. I'4 Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 221 t.. Cap. XVII, § 27. Omskrittliga bevis, se Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 245 tt.. Cap. XIX. ' *’ Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 222, Cap. X\’1I, § 29. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 221 t.. Cap. XVII, § 27. I
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=