63 1741) framförde hård kritik av 1734 års lagförslag, när det skulle antas av riksdagen 1734, med anledning av bl. a. de föreslagna bestämmelserna om lämnande till framtiden och användandet av svårare fängelse för att pressa framen bekännelse. Abrahamsson opponerade sig mot att en person genom målets ställande pä framtiden kunde riskera att förbli tilltalad hela sitt liv. Under hänvisning till de domarregler, som tillskrivs Olavus Petri föreslog Abrahamsson, att den person, som icke kunde överbevisas, skulle friges. I fråga om användandet av svårare fängelse ansåg Abrahamsson, att det var en formav tortyr, som borde förbjudas. Lagkommissionen avvisade emellertid kritiken och stod fast vid sitt förslag. Innan vi övergår till att granska slutresultatet av lagkommissionens lagstiftningsarbete, nämligen 1734 års lag, skall vi notera de nedslag av legala bevisteorins principer, sommöter i de lagkommentarer och den doktrin, somutkom i Sverige före antagandet av 1734 års lag. Den ovannämnde Petter Abrahamsson säger i sin kommentar till Kristoffers landslag, Tingmälabalken, kapitel XX, att laga bevisning sker genom vittnen, eget erkännande och skriftliga bevis.Abrahamsson anför i huvudsak samma kvalitetskrav pä vittnena, som funnits i tidigare källmaterial. Om antalet vittnen gör han cfet uttalandet, att ingen skall dömas efter en mans vittnesbörd, men tvä eller tre vittnen utgör fullt bevis. Abrahamsson hänvisar till såväl bibeln, Deut. 19:15, somtill Kungl. Maj:ts brev till Göta hovrätt av den 25 maj 1685. Till Abrahamssons uttalanden om det egna erkännandet skall vi återkomma längre fram, men redan här kan vi notera, att han understryker, att bekännelsen skall vara frivillig. Som exempel pä skriftliga bevis med fullt bevisvärde nämner Abrahamsson publika handlingar och anteckningar. Övriga skrifter bör vara bevittnade. Den kommentar till Magnus Erikssons stadslag, som Israel Arnell (död 1733) gav ut 1730, d.v.s. fyra är efter det att Abrahamsson givit ut sin kommentar till Kristoffers landslag, innehåller inga nyheter i jämförelse med Abrahamssons kommentar till landslagen.'^' Av betydligt större intresse för denna undersökning är de juridiska verk, som David Nehrman-Ehrensträhle hann ge ut före antagandet av 1734 års lag. Nehrman-Ehrensträhle hade i likhet med de tidigare här nämnda företrädarna för svensk juridisk doktrin pä 1600-talet studerat vid flera utländska universitet - Rostock, Jena, Halle och Leyden —, och därvid inhämtat kunskap om kontinental doktrin och lagstiftning. Hemkommen till Sverige blev han till att börja med extra auskultant vid Göta hovrätt samt efter några fä är professor i juridik vid Lunds universitet. I det 1732 Sjögren, Förarbetena, V'111, 1909, s. 235 ft., §§ 32 och 37. Swerikes Rijkes Lands-Lag, 1726, s. 628 ff. Swerikes Stadz-Lagh, 1730, s. 25, not c, och s. 30, not b; D I, XI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=