62 nande med tortyr vittnar ytterligare omi hur hög grad man vid denna tid hade recipierat den legala bevisteorins principer. I det förslag till rättegångsbalk, som lagkommissionen lade fram 1734, behandlades bevisrätten i det sjuttonde kapitlet.Somfulla bevis räknas enligt detta förslag skriftliga bevis, som blivit noggrant prövade, vittnen och eget erkännande. Beträffande kvalitetskraven på vittnena uppställs i huvudsak samma krav i detta förslag som i tidigare förslag. Det kan härvid noteras, att lagförslaget upptar den bestämmelsen, att den somicke fyllt femton år, icke får vittna. Här har man tydligen ansett, att den myndighetsålder, som 1721, kunde godtas som vittnesålder. Myndighetsåldern för män emot 1721 till 21 år.’^^ Det bör i detta sammanhang påpekas, att straffbarhetsåldern samtidigt, d.v.s. 1721, fastställdes till 15 år. Intressant är också förslaget, att domaren i svårare brottmål skall som vittnen få höra även dem som är jävade för att få mera ljus i saken. Dessa jävade vittnen skall dock icke avlägga någon vittnesed.Här föreligger alltså i viss mån en likartad uppfattning omvad somgick an och icke gick an somden som hade praktiserats i häxprocesserna under senare delen av 1600-talet. Om antalet vittnen innehåller 1734 års lagförslag den bestämmelsen, att två samstämmiga vittnen utgör fullt bevis och ett vittne halvt bevis. I fråga om det egna erkännandet innehåller 1734 års lagförslag samma formulering som Magnus Erikssons stadslag och de domarregler, som tillskrivs Olavus Petri, nämligen den, att känd, d.v.s. erkänd, sak är så god som av vittnen styrkt. Som ytterligare bevis på att lagkommissionen var påverkad av den legala bevisteorins principer vid framläggandet av 1734 års lagförslag, kan nämnas, att förslaget till rättegångsbalk innehåller bestämmelsen om att domaren i svårare brottmål, där det föreligger mer än halvt bevis mot den anklagade men den anklagade ändå nekar till gärningen och där fara för mened föreligger, skall lämna målet till framtiden, då det kan varda uppenbart.Vidare innehåller förslaget den bestämmelsen, att en domare skall kunna få tillgripa svårare fängelse i grova brottmål för att på så sätt få sanningen i ljuset.'^* Däremot sägs det, att en domare icke får pina eller plåga framen bekännelse, d.v.s. man föreslår förbud mot kvalificerad tortyr men icke mot ett mera måttfullt våld. Den framstående juristen och lagkommentatorn Petter Abrahamsson (1668Sjögren, Förarbetena, VI, s. 559 ff. Förteckning På Kongl. Placater, Resolutioner, Förordningar och Påbud . . . (Årstrycket) 1720-1725. Kungl. Majas resolution den 30 oktober 1721. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 560, § 9. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 563, § 29. MESt, D I, XI: 1; J. E. Almquist, Domareregler från den yngre landslagens tid, 1951, s. 29, 16: 17; Sjögren, Förarbetena, VI, s. 564, § 36. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 564, § 32. Sjögren, Förarbetena, VI, s. 565, § 37. gällde före höjdes där166 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=