59 Skriftliga handlingar är fulla bevis mot dem, som har undertecknat demd'*^ Även en köpmans räkenskapsbok är fullt bevis mot köpmannen i fråga omden gäld, som han däri bekänner sig vara skyldig andra personer. Däremot gäller den blott somhalvt bevis i fråga omden gäld, somköpmannen har att fordra av andra. Detta halva bevis kan dock fyllas ut genomed, så att det blir fullt. Helt naturligt är kungliga brev och handlingar, tullböcker, jordaböcker, rättens brev och domar m.m. fulla bevis. Vid sidan om dessa fulla bevis kommer de ofullständiga, indicierna, kan föranleda allmän undersökning av fallet men räcker ej för dom. Sammanfattningsvis kan man säga, att Claudius Kloot har tagit mycket starka intryck av Loccenius samt av samtida tysk-romersk rätt. Han är föga originell i sin framställning utan återger i stor utsträckning det, somhan funnit hos andra auktoriteter. Hans redogörelse för de olika bevismedlen liksomhans återgivande av frågan, om en domare skall döma efter sitt samvete eller efter framlagda bevis, visar emellertid tydligt, att han recipierat den legala bevisteorins principer. Ytterligare exempel på reception av den legala bevisteorins principer finner man hos Joannes Reftelius (1659—1747), som var professor vid den juridiska fakulteten i Uppsala och undervisade i såväl svensk som romersk rätt. I hans arbete Dictata circum Processum luris in Foris Sveogothicis förekommer samma gradering och uppdelning av bevismedlen, somvi funnit hos Loccenius och Kloot.Även dissertationer, som framlades i juridik vid Uppsala universitet under 1600-talet och början av 1700-talet vittnar om hur stark påverkan svensk juridisk doktrin rönte under 1600- och 1700-talet från romersk och tysk-romersk rätt. Somexempel på dessa dissertationer kan nämnas den dissertation, som Andreas Swanwall lade fram i Uppsala 1668 under Olaus Åkervar professor först i romersk och därefter i svensk rätt. Vid denna dissertations framläggande var han dessutom rector magnificus vid Uppsala universitet. I dissertationen, som bar titeln Arma forensia, seu de probationibus, återfinner man så gott somallt det tankegods, som vi tidigare funnit hos företrädarna för den romersk-kanoniska och den tysk-romerska rätten, men liksomLoccenius hänvisar författaren förutom till den romerska rätten och vissa utländska auktorer till bestämmelserna i den svenska lagstiftningen. Man får det intrycket, att han i likhet med Loccenius är mån omatt påvisa, att svensk lag överensstämmer med den kontinentala. Innan vi övergår till att studera och analysera 1700-talets doktrin och lagstiftning, skall vi notera de nedslag av den legala bevisteorins principer, som man finner i kungliga brev och i lagstiftning från 1600-talet. I Skipmålabalken 146 Åkerman 148 (1629-1678) presidium. mans Kloot, Lagfarcnlicetz Spegel, s. 368 ff., Cap. Vll. Kloot, Proc. crim., s. 284 ff.. Cap. VII. J. Reftelius, Dictata circumProcessum luris in Foris Sveogothicis, Handskr. B 220: x, UUB, s. 558 ff. 148 A. Swanwall, Arma forensia, seu de probationibus, 1668.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=