52 överensstämmelse med rättspraxis. Enligt denna borde svaranden fria sig med endast sin egen ed.”-^ Det ges för övrigt flera exempel på att man i Svea hovrätt tvivlade på edgärdsmannaprocessens värde och effektivitet, då det gällde att utleta sanningen. 1640 stod sålunda en man anklagad för blodskam med två systrar.""* Mannen nekade till brottet, ehuru det förelåg starka indicier på hans skuld. Svea hovrätt föreläde mannen värjemålsed, varvid han skulle fria sig genom tolvmannaed. Mannen kunde icke gå denna ed men nekade trots allt till brottet. Hovrätten var emellertid icke villig att döma mannen till döden enligt lagen utan ställde målet på framtiden, under Guds dom. Hovrätten var tydligen osäker på om man med denna processformhade lyckats utleta sanningen. I ett liknande mål rörande blodskam från år 1663 ålades de misstänkta att avlägga värjemålsed, då de nekade till att ha begått det brott, för vilket de stod anklagade."^ Icke heller i detta fall kunde de anklagade, en man och en kvinna, gå eden. Svea hovrätt fann, att det förelåg starka indicier på mannens och kvinnans skuld, men eftersom de båda nekade, så var saken icke alldeles klar, och därför borde de skonas från livsstraffet och i stället få böta och påläggas uppenbar skrift. Ett annat rättsfall från år 1668 utgör ytterligare ett exempel på att man vid denna tid icke ansåg, att man alltid kunde lita på att sanningen komi dagen vid användandet av edgärdsmannaprocess."^ Målet rörde en man och hans ogifta systerdotter, vilka kommit i rop och rykte för blodskam. Båda nekade till gärningen. Mannen och kvinnan ålades vid häradsrätten att fria sig med värjemålsed men förmådde det icke, varför de dömdes till döden. Målet underställdes Svea hovrätt, varvid hovrätten fann mannen och kvinnan skäligen misstänkta för att ha begått det brott, för vilket de var anklagade, emedan de dels icke hade kunnat fria sig genom värjemålsed och dels var överbevisade om att ha legat ihop i samma säng. Hovrätten dömde dem emellertid icke till döden utan till stora bötesbelopp. 2.3. Receptionen av den legala bevisteorin Jag har tidigare påvisat, att den legala bevisteorins principer började recipieras i Sverige redan under senmedeltiden."^ Jag har också kunnat påvisa, att denna reception blev alltmera markant under 15C0-talet och början av 160C-talet. Codex r.itionum, koncept nov. 1688, Codices rationum. Koncept 1654-1849, Svea hovratts arkiv. RA. - Jägerskiöld, Hovrätten, s. 291 t. Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., X: A, RA, s. 1413 t. Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., X: A, RA, s. 1369 t. Bechius-Palmcrantz, Jur. saml., X: A, RA, s. 1357 f. " Se ovan inledningen. 115
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=