50 gärningen icke måtte blifwa ostraffat och Synden altså i Landet taga öfwerhanden, skall Landz- och Häradzhöfdinge, dher ingen annan åkärande är, dhereffter ransaka och leeta, serdeles der någon Missgerningh är hedrefu'en, thes dådare mann ey weet, eller och någon aff wiss teckn och Jääf blifwer angifwen, eller är kommin i vppenbara roop och rychte». Processförfarandet under tidsperioden 1614—1734 karakteriseras vidare av en successiv övergång från edgärdsmannaprocess med formell bevisprövning till nämndprocess med materiell bevisprövningd°^ vilken utveckling sträckte sig fram till 1695, då edgärdsmannaprocessen avskaffades i samband med den nya rättegångsordning, som detta år utfärdades av Karl XI.Dessförinnan hade emellertid den ovan nämnde rättsvetenskapsmannen Johan Stiernhöök försökt reformera edgärdsmannaprocessen. Enligt den medeltida svenska processrätten skulle edgärdsmännen i edgärdsmannaprocessen med sin ed styrka svarandens eller den tilltalades ed. Härvid skulle de svärja, att de kände mannen och visste, att han talade sanning. Stiernhöök framhöll i en reservation till 1642 års lagkommissions principbetänkande, att edgärdsmännen löpte en ofantlig risk genom att sätta sin själs salighet i pant för riktigheten av vissa omständigheter, rörande vilka de i regel icke visste något, då de icke varit åsyna vittnen.En liknande kritik av edgärdsmannaprocessen hade på 1500-talet framförts av Olavus Petri.I 1642 års lagkommissions skrivelse till regeringen heter det också i principbetänkandet, att den tilltalade bör avlägga s^nningsed, juramentum veritatis, men edgärdsmännen endast juramentum credulitatis, ty i annat fall löper edgärdsmännen stor fara icke endast i fråga om sin världsliga heder utan fast mer i fråga om sin själs salighet.Lagkommissionen påpekar i detta sammanhang, att en dylik juramentum credulitatis används i Tvskland enligt Constitutiones Maximiliani I, Caroli Vet ordinationes camerae, vilket framgår av Adreas Gails arbeten. Lagkommissionens förslag mynnade icke ut i någon ny lag men med anledning av denna kritik ändrade man edgärdsmännens ed från att tidigare ha varit en juramentum veritatis till en juramentumcredulitatis, d.v.s. edgärdsmännen förklarade sig blott tro, att huvudmannen svarade i enlighet med sanningen. Denna edgärdsmännens juramentumcredulitatis lagfästes i drottning Kristinas straffordning av år 1653, vilken hade författats av Stiernhöök i egenskap av dåvarande revisionssekreterare. wägnar. Att Ståthållaren tilseger Arrendatoren med skarfft alfnar, at han låter taga fat på dråparen». Promptuarium. . Svea hovrätts arkiv, RA, tol. 216 r. Odaterat. Omdessa processformer, se Inger, Das Geständnis, s. 49 ff., 89 f., 101 f., 165. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 1429, Kungl. brev 30 okt. 1695. - Se även Kungl. brev 19 11 1695 till Åbo hovrätt, Handskr. B 240, UUB, fol. 66 v-67 r. J. E. Almquist, Handlingar rörande 1642 års lagkommission. Dess förutsättningar och verksamhet, 1937, s. 149 ff. Inger, Das Geständnis, s. 170. Almquist, Handlingar, s. 124 ff. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 296; Almquist, Svensk rättshistoria I, Processrättens histo-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=