46 Hovrätten i Stockholm, som senare kallades Svea hovrätt, skulle, som nämnts, fungera som överordnad domstol i förhållande till de hovrätter, som skulle inrättas i hertigdömena. Denna hovrättsorganisation slog emellertid icke igenom. Den sista furstliga hovrätten försvann 1622 i och med att hertig Carl Filip dog. Däremot inrättade man snart nya hovrätter, som var likställda med Svea hovrätt, nämligen 1623 i Åbo, till vilkens jurisdiktionsområde hela Finland hörde, 1630 i Dorpat med Livland och Ingermanland som jurisdiktionsområde, städerna Riga och Narva dock undantagna, och 1634 i Jönköping, Göta hovrätt, med Götaland som jurisdiktionsområde. Svea hovrätts jurisdiktionsområde omfattade efter 1634 Svealand och Norrland samt städerna Narva, Reval och Riga. Efter 1645 tillkom dessutom Gotland, Jämtland och Härjedalen. För de tyska provinserna, som genomWestfaliska freden kommit under svensk överhöghet, inrättades en »Hofgericht» i Greifswald samt en tribunal i Wismar. Dessa domstolar var dock ej fullt jämförbara med de svenska hovrätterna.^^ Den här beskrivna domstolsorganisationen kompletterades i 1600-talets expansiva och mångfasetterade svenska samhälle med en rad såväl under- som överrätter av specialdomstolskaraktär, bl.a. de s.k. kollegierna. Domstolar av tillfällig karaktär senare delen av 1600-talet. Vid sidan av de världsliga domstolarna fanns det även efter reformationens införande i Sverige andliga domstolar. Den andliga domsrätten utövades av domkapitlen och till deras kompetensområde hörde (1) religionsmål eller mål, som angick den rätta läran eller religionen, (2) ämbetsbrott av präst eller med honom likställda medlemmar av det andliga ståndet samt (3) trolovnings- och äktenskapsmål.*'^ Somovan nämnts, blev inrättandet av hovrätter i det svenska riket av största betydelse för rättsutvecklingen i landet. Härigenom fick man en fast instansordning. Vidare utövade hovrätterna kontroll över underrätternas verksamhet. Det ålåg nämligen varje underrätt att insända avskrifter eller, kanske rättare sagt, renskrifter, s.k. renovationer, av sina domböcker till respektive hovrätt för granskning. Genom denna granskningsfunktion åstadkom hovrätterna en enhetlig rättspraxis inomrespektive överrätts jurisdiktionsområde. Hovrätterna påverkade rättsutvecklingen även därigenom, att de avgav principiella och auktoritativa svar och uttalanden på till dem framställda frågor, samt därigenom att det uppstod en prejudikaträtt genom dessa domstolars verksamhet. Processförfarandet i civilmål under tidsperioden 1614 - 1734 var i underrätterna somregel muntligt. I hovrätterna, men också i rådhusrätterna i de städer, där det fanns kämnärsrätter somförsta instans, övergick man emellertid alltmer Se härtill K. Ä. Modéer, Gerichtsbarkeiten der schwedischen Krone im deutschen Reichsterritorium. I Voraussetzungen und Aufbau 1630-1657, 1975. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 1107 ff. de dömande kommissionerna, som tillsattes under mera var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=