43 fungerat utan att man någonsin reagerat mot detta den världsliga domsmaktens ingripande i och utnyttjande av kyrkans själavårdande arbete. Kyrkan och staten fungerade uppenbarligen som en enhet under kungens överhöghet, då det var fråga om att pressa fram bekännelse och straffa brottslingar och syndare. Helt i linje med ovannämnda förmaningar att bekänna med tanke på själens salighet är också de stundom förekommande erinringarna om edens allvarliga innebörd. Belysande för tidens religiösa syn på livet och samhället är också den omständigheten, att man i tidens brottslighet såg ett verk av den Onde, av djävulen.^' 2.2. Det svenska domstolsväsendets och den svenska processens utveckling under tidsperioden 1614—1734 Domstolsväsendet genomgick en högst väsentlig förändring på 1600-talet i och med inrättandet av ett antal hovrätter. Härigenom skapades för första gången en fast instansordning i svensk processrätt. Det hade visserligen förekommit försök att skapa en högsta domstol och en fast instansordning redan under 1500-talet, men det var först 1614, när Gustaf II Adolf inrättade en fast hovrätt i Stockholm, som man lyckades förverkliga dessa önskemål. Inspiration till denna omgestaltning av det svenska domstolsväsendet fick man från den tyskromerska rätten. Enligt den förordning varigenom hovrätten i Stockholm inrättades, 1614 års rättegångsordinantia, skulle hovrätten döma i kungens ställe och fungera som en högsta domstol.Enligt samma rättegångsordinantia föreskrevs emellertid, att dödsdomar skulle före exekutionen underställas kungens prövning.Kungen förbehöll sig med andra ord benådningsrätten. Detta var i och för sig icke någon nyhet, ty redan Karl IXhade bestämt, att alla domar i högmålssaker före exekutionen skulle underställas kungen.^"* I rätteEx.: Askims och Östra Hisings häradsrätts dombok, GLA, 13/6 1711, 13/6 1711,25/10 1714, 5/2 1718, 27/1 1730; Skinnskattebergs häradsrätts protokoll- och domböcker, ULA, 5-12/9 1713; Uppsala rådstugurätts protokoll, ULA, 1/7 1701, 9/5 1706 (Kärandeparten är rädd för att svarandeparten skall begå mened), 22/1 1710, 23/5 1715, 29/11 1723; Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 25/5 1688, 18/2 1698, 19/9 1720, 14/2 1726. Ex.: Uppsala rådstugurätts protokoll, ULA, 27/2 1696. Omen kvinna, somvar inblandad i ett hors- och mordbrott, sägs, att hon hade låtit sig ledas av djävulen och sitt onda kött. - Landin, På häradsting, III, s. 63, 18/12 1643. Omen man och hans styvdotter, som var misstänkta för horsbrott, sägs det, att de är ^förhärdade och förstockade av djävulen^». - Ölme härads dombok, s. 155, 28/2 1644. I ett blodskamsmäl sägs det, att brottet begåtts på grund av satans tillskyndan och på grund av ond begärelse, s. 158 f, 29/5 1645. Även i detta fall är det fråga omblodskam, som skett genomsatans tillskyndan. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 133 ff. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 139, punkt 16. Patent om Saaköron af Nvkiöping den 3 Martii Anno 1609, Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 130.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=