36 Den gammaltestamentliga orienteringen, den teokratiska samhällssynen och den stränga kyrkotukten bidrog utan tvekan till att understryka den vikt, som man lade vid erkännandet vid domstolarna. Däremot är det tvivelaktigt, om man med kyrkotuktens tvångsmedel lyckades åstadkomma någon sinnesändring hos dem, som var utsatta för denna »fostran» Bikten undergick under 1600-talet samma utveckling i Sverige som i Tyskland. Den enskilda bikten förknippades med och blev i huvudsak en förberedelse till nattvardsgång. Den förlorade i djup och allvar, då stora skaror strömmade samtidigt till nattvardsgudstjänserna, varigenom bikthemligheten omöjliggjordes.^^ Utvecklingen till allmän bikt med ovillkorlig absolution, d.v.s. allmänt skriftermål, synes ha ägt rumtidigare i Sverige än utomlands. Redan i början av 1600-talet synes denna utveckling ha varit genomförd. Detta var en utveckling, som knappast bidrog till stärkandet av erkännandets betydelse. Av intresse i detta sammanhang är den teokratiska syn, som man finner hos samtidens svenska juridiska doktrinförfattare. Den framstående juristen och statsmannen Clas Rålamb påpekar t.ex. redan i företalet till sitt arbete Observationes Juris Practicae. Thet är / Åthskillige Påminnelser vthi Rättegångs Saker, att Gud har givit kungen domsmakt över både det världsliga och det andliga regementet.Kungen har fått lagens båda tavlor sig anförtrodd och därför skall han försvara religionen, hålla Guds ords tjänare till lydnad och hörsamhet samt avgöra såväl andliga som världsliga frågor och handlingar enligt Guds ord och Sveriges lag. Samma teokratiska syn på kungens ämbete och maktbefogenheter finner man även i Petrus Canuti Carlostadius Gyllenhielms dissertation De magistratus politici maiestate summa, ejusque juribus och i J.V. Rhetes dissertation De juribus majestatis, vilka lades fram under Loccenius’ presidium i Uppsala 1632 respektive 1642. Kungen har sin makt från Gud och är icke underdånig någon annan än Gud. Han är vidare väktare över lagens båda tavlor.Ser man på den samtida statsvetenskapliga och filosofiska doktrinen i Uppsala och Åbo får man under stundom en vision av det främre-orientaliska sakrala kungadömet, när man läser framställningarna av kungens majestät och hans maktbefogenheter. Som exempel kan nämnas de dissertationer, som framlades E. Linderholm, Pietismen och dess törsta tid i Sverige, 1966 (1911), s. 64. J. A. Carlsson Carlbo, Bikten i den lutherska kvrkan, 1932, s. 138 f; M. E. Björkman, Själavard och törsamhngsvärd, 1941, s. 246. C. Ralamb. Observationes Juris Practicae. Thet är / Åthskillige Påminnelser vthi Rättegångs Saker / . . ., 1679, Företalet. ■*' P. C. Carlostadius Gyllenhielm, Discursum politicum de magistratus politici maiestate summa, ejusque juribus, 1632, thesis I; J. V. Rhete, Dissertatio juridico-politica de juribus majestatis, 1642, thesis I och thesis IIE Samma svn på kungens maktställning finner man även i D. Fc>relius. De obligatione civis suionici dissertatio, 1686, s. 37, § 3; C. Lundius, Dissertatio de origine majestatis civilis, 1692; J. Herlin, Dissertatio juridica de justitia et jure sueonum, 1703, s. 70, cap 5,§IV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=