31 arbetena. Det skall dock påpekas, att denna påverkan från naturrätten icke är märkbar under tidsperioden 1614—1734 inom processrättens område och att den icke på något sätt under denna tidsperiod synes ha påverkat erkännandets utveckling inomden svenska processrätten. 2.1.3. Det religiösa läget Den lutherska ortodoxin och den begynnande pietismen satte sin prägel på tidsperioden 1614—1734 i Sverige liksompå kontinenten. Somframhållits i min förra del av denna undersökning komett starkt gammaltestamentligt och samtidigt kalvinistiskt inflytande att göra sig gällande alltifrån 1600-talets begynnelse, vilket i många avseenden påverkade rättsutvecklingen i Sverige under framför allt 1600-talet. Denna gammaltestamentliga och kalvinistiska påverkan medförde bl.a., att Gamla testamentet kom att i många avseenden betraktas som lika viktigt som Nya testamentet. I konsekvens härmed befallde också Karl IX i stadfästelsebrevet till 1608 års upplaga av Kristoffers landslag, att domstolarna i Sverige skulle döma efter Guds lag i den heliga skrift i »Högmåls och andre sådane grofwe saker / som äre / Meenedh / Guds lastande / Swäriande / Dråp / Hoor / Frändsämis spield / Ocker / Falsk Witne / och annat sådant / . . .»." I ett appendix till lagen infördes också utdrag ur de mosaiska lagarna i Gamla testamentet, vilka skulle tjäna som rättesnören vid utmätandet av straff för de ovannämnda brotten. Den gammaltestamentliga orienteringen var för övrigt utmärkande för hela kyrkolivet under ortodoxins tidevarv.*’ Man kände sig leva i en tid, som uppvisade stora likheter med vad man fann i Gamla testamentets historia. Man blev benägen att identifiera sig med Israels folk. Detta medförde, att Gamla testamentets föreskrifter kändes och uppfattades förpliktande på så gott som alla livets områden. Samtidigt innebar ortodoxin, att man blev intolerant gentemot alla oliktänkande och oliktroende. Efter lutherdomens definitiva seger i Sverige beslöt man, att alla landets invånare skulle omfatta den rätta läran. I 1634 års regeringsformsägs uttryckligen i första paragrafen, att enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundvalen till ett »lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente».’^ I 1635 års landshövdingeinstruktion ålades också Lindberg, Naturrätten, s. 16 f., 94 ff., 137 f., 140 tf., 169 ff., 175. " Swerikes Rijkes Lands-Lag, 1726, Stadfästelsen; Inger, Das Geständnis, s. 164; Lindberg, Naturratten, s. 73 f; H. Munktell, Mose lag och svensk rättsutveckling. Några huvuddrag, 1936, s. 139 ff. ’’ Se härtill R. Askmark, Ämbetet i den svenska kyrkan, 1949, s. 64 ff; C.-E. Normann, Prästerskapet och det karolinska enväldet. Studier över det svenska prästerskapets statsuppfattning under stormaktstidens slutskede, 1948, s. 38 ff. ” E. Hildebrand, Sveriges regeringsformer 1634-1809 samt konungaförsäkringar 1611-1800, 1891, s. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=