30 skötte han professuren även i svensk rätt. Av de svenskfödda doktrinförfattarna kan nämnas Johan Olofsson Stiernhöök (1596-1675), Claudius Kloot (c:a 1612-1690), Clas Rålamb (1622—1698) och Carl Lundius d.y. (1638-1715), vilka alla hade bedrivit studier vid utländska universitet. Stiernhöök hade studerat i Leipzig, Jena, Wittenberg och Rostock. Kloot hade studerat i bl.a. Franeker i Nederländerna. Rålamb fullföljde sin utbildning i Leiden och vid högskolorna i Saumur och Paris, och Lundius företog en fyraårig utlandsresa, varunder han besökte olika universitet i Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Vid universitetet i Lund verkade ingen mindre än den internationellt framstående tyske naturrättsfilosofen Samuel von Pufendorf som lärare under åren 1668-1677. En följd av dessa utlandsstudier blev den, att undervisningen vid Uppsala och Lunds universitet liksom den juridiska doktrinen över huvud i Sverige blev i hög grad påverkad av den samtida tysk-romerska rätten.^ Detta komgivetvis att sätta sina spår även vid behandlingen i doktrinoch lagstiftning av erkännandet som bevismedel. Därtill förelåg i dåtidens svenska rättsliv ett behov av reception av utländsk rätt, då den inhemska lagstiftningen på grund av bl.a. sin ålder saknade behövliga bestämmelser för att motsvara tidens krav. Vid sidan av denna behovsreception förelåg det helt naturligt även en auktoritetsreception. Den romerska rätten åtnjöt under 1600-talet en enorm auktoritet i hela Europa somden ofelbara rätten.^ Receptionen av utländsk rätt, främst då romersk rätt, minskade emellertid högst avsevärt i och med Karl XI :s maktövertagande under 1600-talets två senare årtionden, ett fenomen som hängde samman med enväldets införande i Sverige. Kungen var angelägen att framhålla den inhemska rättens ålder och stora företräden. Han menade, att den svenska rätten väl kunde hävda sig i jämförelse med andra länders rättssystem. Härutinnan spelade givetvis dåtidens göticismen icke ringa roll. Karl XI ogillade den fria rättskällelära, somtidigare hyllats, och krävde lydnad för den egna rätten, vilket även medförde en hämmande inverkan på prejudikaträtten.^ En annan följd av dessa utlandsstudier samt dessa utländska vetenskapsmäns verksamhet i Sverige var den, att man började tillägna sig även här i Sverige den då moderna naturrätten. Alltifrån 1665 var naturrätten introducerad som akademiskt läroämne i Uppsala, och tre år senare började Samuel von Pufendorf, en av naturrättens främste företrädare, verka vid universitetet i Lund. Givetvis spårar man inflytandet från naturrättens tankegods i dåtidens dissertationer, icke minst i de statsvetenskapliga skrifterna men även i de juridiska ^ Jägerskiöld, Studier rörande receptionen, s. 37 ff. Se även S. Jägerskiöld, Utländsk juridisk litteratur i svenska juristbibliotek från tiden före ar 1734, 1965. * Om receptionen av utländsk rätt, se även S. Jägerskiöld, Handelsbalkens utländska källor. 1967. ’ Jägerskiöld, Studier rörande receptionen, s. 101 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=