27 Hur man på kontinenten sökte lösa problemet, hur man i tveksamma fall skulle kunna få fram fullt bevis, efter det att man avskaffat tortyren, skall jag återkomma till längre fram i denna undersökning. Som ovan påpekats, hade man dock redan vid denna tid infört institutet absolutio ab instantia, sominnebar, att man i svårare brottmål, om det förelåg mera än halvt bevis men icke fullt bevis, uppsköt avgörandet av målet i avvaktan på att ytterligare bevis skulle komma i dagen, varigenom den för brottet misstänkte kunde frias eller fällas.Man ställde alltså målet på framtiden. Detta sätt att handlägga ett mål finner man, som nämnts, redan i Liber extra liksomsenare hos den italienske 1500-talsjuristen Giulio Claro. På 1600-talet höjdes emellertid en del kritiska röster mot rättsinstitutet absolutio ab instantia, varvid man bl.a. rekommenderade införandet av det romersk-rättsliga ampliatio. Detta sistnämnda institut skilde sig från absolutio ab instantia däri, att vid ampliatio var det samma domstol, som fällde avgörandet även vid det andra rättegångstillfället, när målet alltså togs upp på nytt för definitivt avgörande. Den anklagade förvarades under tiden mellan rättegångstillfällena i fängelse. Vid absolutio ab instantia blev det däremot ofta en ny domstol, som fick avgöra målet, när det åter togs upp till avgörande, och dessutomförelåg även den skillnaden, att absolutio ab mstantia kunde komma i fråga även i andra fall, än när målet krävde ytterligare undersökning, t.ex. när målet tagits upp vid orätt domstol eller av inkompetent domare. Typiskt nog återfinner man bland dessa 1600-talskritiker av institutet absolutio ab instantia just den ovan här behandlade Antonius Matthaeus, som rekommenderade införandet av det romersk-rättsligaampliatio^' Trots denna kritik av institutet absolutio ab instantia förblev det kvar i rättspraxis både på kontinenten och i England, vilket bl.a. bekräftas av Thomasius i hans ovan behandlade disputatio över tortyren.Hansäger där, att engelsmän, holländare och andra folk, som icke tillåter tortyr, tillämpar institutet absolutio ab instantia. Se ovans. 3. Matthaeus, De criminibus . . comm. ad lib. XLVIII, tit. XVI, c. V och tit. XVII, c. II; G. Inger, Institutet »insättande på bekännelse» i svensk processrättshistoria, 1976, s. 14. f. Thomasius, Disp., cap. II, § 10, s. 36 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=