RB 50

315 godtog mannens återkallelse på grund av att hans tidigare erkännande icke styrktes av de i målet avhörda vittnenas utsagor. Mannen frikändes alltså i denna del av målet men dömdes skyldig till stöld av ett silverfickur. Värre gick det för en man somvid Ulleråkers och Håbo häradsrätt i Uppland tog tillbaka sitt erkännande om dräp."*^^ Han straffades med fängelse pä vatten och bröd enligt kungliga förordningen av den 1 mars 1830 för falsk bekännelse av ett brott, somskulle ha medfört dödsstraff somstraffpåföljd. 5.4. Sammanfattning av utvecklingen av institutet erkännande i svensk processrätt 1809—1948 Det har framgått av denna undersökning av erkännandeinstitutets utveckling i svensk processrätt under tidsperioden 1809—1948, att storaoch genomgripande förändringar genomfördes under denna tidsperiod inom svensk processrätt. Redan tidigt under 1800-talet framfördes krav pä en reformering av såväl processförfarandet som bevisreglerna i gällande rättegångsbalk. Företrädarna för de nya idéerna, som var väl förtrogna med samtida utländsk doktrin och rättspraxis, önskade en övergång frän inkvisitoriskt till ackusatoriskt processförfarande och frän legal bevisprövning till fri bevisprövning. Reformivrarna mötte dock starkt motstånd såväl frän domstolsjurister och universitetsprofessorer som frän konservativa riksdagsmän. Undersökningen har visat, hur Lagkommittens reformförslag utsattes för stark kritik frän de konservativa företrådarna för det pä 1734 års lag grundade rättssystemet. Utvecklingen gick dock icke att stoppa. Kraven pä en reformering av det svenska processförfarandet och pä en övergång till fri bevisprövning blev allt starkare. Härvidlag spelade inflytandet frän kontinental doktrin och rättspraxis en väsentlig, för att icke säga, avgörande roll. Genomdissertationer, läroböcker, artiklar i juridiska tidskrifter och juridiska specialarbeten informerades de svenska juristerna om utländsk doktrin och rättspraxis och framfördes förslag till förändringar av svensk lagstiftning pä processrättens område. Den avgörande kampen mellan demsommotsatte sig en reformering av den svenska processrätten och reformivrarna utspelade sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Av största betydelse blev riksdagens beslut 1911 att tillsätta en processkommission för att utreda, vilka grunder en ny processlag borde vila pä. Med Processkommissionens betänkande 1926 var det klart, att man var beredd att övergå frän inkvisitoriskt till ackusatoriskt processförfarande och frän legal bevisprövning till fri bevisprövning. Kommissionen föreslog, att man skulle reformera det svenska rättegängsförfarandet i överensstämmelse med de reformer som genomförts i »övriga kulturländer». Skrivelser från Svea hovrätt, Landskansliet, Uppsala länsstyrelse, ULA, 23/6 1854.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=