18 En anklagad kan slutligen enligt Matthaeus överbevisas även genom argument och indicier: ». . . posse crimina vel idoneis testibus, vel apertissimis documentis, vel indiciis indubitatis, et luce clarioribusprobari».^^ Flera ofullkomliga argument, som var för sig icke räcker sombevis, kan sammanföras och då räcka sombevis. Av största intresse för denna undersökning är givetvis Matthaeus’ uttalanden om confessio. Han anser, att confessio, erkännandet, i brottmål icke är något bevismedel, som befriar åklagaren från bevisbördan, »Confessio quoque rei, sive ea tormentis expressa sit, sive reus ultro crimen in judicio confiteatur, non tamprobatio est, quamrelevat accusatoremab onereprobandi»}^^ Den somerkänt, confessus, brukar anses som överbevisad, convictus. Matthaeus hänvisar åter igen till de tidigare nämnda auktoriteterna, Gomez, Clarus, Mascardi och Farinacius.-° Detta är emellertid enligt Matthaeus en felaktig slutsats, ty den som erkänt är icke överbevisad, eftersom erkännandet icke är något bevismedel.*' Matthaeus synes emellertid trots allt acceptera de nämnda rättsvetenskapsmännens åsikt, att den sominför rätta avlagt en frivillig bekännelse omett brott, han skall anses såsom överbevisad.Liksom tidigare bl.a. Menochio^^ anser dock Matthaeus, att man icke utan vidare kan godtaga en frivillig bekännelse somtillräcklig grund för att döma en person.*'' Man måste således fordra, att det brott, som någon bekänner sig ha utfört, verkligen har skett. Det finns nämligen sådana som uppger sig ha begått sådana brott, som de icke gjort, emedan de vill dö. Ett andra krav, som Matthaeus uppställer, är att erkännandet sker inför rätta. Ett utomrättsligt, extrajudiciellt, erkännande godtas ju icke i tvistemål, desto mindre då i brottmål. Matthaeus kan dock tänka sig, att ett erkännande inför en befullmäktigad notarie kan godtagas, vilket icke var fallet i den romerska rätten. En fråga som lagtolkarna tvistade om var huruvida ett erkännande inför en domstol kunde ligga till grund för en fällande dom även i en annan domstol. Matthaeus ställer sig negativ därtill. Det är bättre att förhöra de anklagade på nytt. Ett tredje krav, som Matthaeus uppställer är, att erkännandet sker inför kompetent domare. Omden anklagade är under 25 år skall hans förmyndare vara närvarande vid förhöret, i annat fall förtjänar erkännandet ingen tilltro. I detta sammanhang tar Matthaeus även upp frågan, omett befullmäktigat ombud genomsin bekänDe probat., cap. V, s. 753 ff. De probat., cap. VI, s. 760. ” De probat., cap. VII: 2, s. 766. De qvaestionibvs, cap., 1: 1, s. 770. De probat., cap. VII: 2, s. 766. De qvaestionibvs, cap. 1: 1, s. 770. Inger, Das Geständnis, s. 125 f. De qvaestionibvs, cap. 1: 2 ff., s. 770 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=