299 Hur tillämpade man då bestämmelserna om laga ålder och erkännande genom ställföreträdare i praxis? I tvistemål synes man som regel iakttagit den civilrättsliga myndighetsåldern som laga ålder. Dock tillät ju, som ovan påpekats, 1734 års lag, att en femtonåring fick råda över det, somhan själv förtjänade. I brottmål synes huvudregeln ha varit, att man uppfattade straffbarhetsåldern som laga ålder. Ett eget erkännande avgivet av en femtonåring i ett brottmål uppfattades alltså somfullt bevis, omdet var frivilligt avgivet och icke frampressat genom tvång eller skrämsel och femtonåringen icke heller hade blivit förledd till att erkänna brottet. Det förekom dock, att man lade även yngre gossars erkännanden till grund för fällande dom. Uppsala rådhusrätt dömde sålunda 1855 två gossar, varav den ene var född 1840 och snart skulle fylla femton år och den andre var född 1842 och alltså var tretton år gammal, för penningstölder i olika studentrum. Gossarna skulle straffas av föräldrarna enligt föreskrifterna i Missgärningsbalken. Gossarna erkände frivilligt sina brott och deras erkännanden lades till grund för domen.Några dagar senare stod den av gossarna, som strax skulle fylla femton år, åter inför rätta, tilltalad för stöld av galoscher. Återigen erkände gossen frivilligt brottet och återigen utdömde rådhusrätten straff enligt Missgärningsbalken.^^^ Vid ytterligare flera tillfällen år 1855 dömde Uppsala rådhusrätt barn under 15 år skyldiga till stöld på grund av deras erkännanden.-^-'’^ Även 1875 och 1880 dömde Uppsala rådhusrätt minderåriga skyldiga till brott på grund av deras erkännanden.På liknande sätt dömde Askims häradsrätt 1875 en gosse, som ännu icke fyllt femton år, att straffas i sitt hem i kronobetjänts närvaro, för det brott han stod tilltalad för och vilket han erkänt, nämligen oljud och fylleri. Gossens erkännande lades till grund för utslaget. Intressant i detta sammanhang är ett stöldmål, som slutligen avgjordes i Högsta domstolen 1875.-^^’ En fjortonårig yngling hade begått inbrott, skurit sönder möbler, slagit sönder fönster och stulit två buteljer punsch, två buteljer brännvin samt matvaror. Den tilltalade erkände inbrottet och stölden men påstod sig ha varit förledd av sin far. Fadern nekade härtill. Rådhusrätten i Jönköping dömde gossen skyldig, då han frivilligt erkänt brottet och hans bekännelse styrktes av omständigheterna. Ehuru fjorton år gammal ägde han enligt rätten urskiljning att inse sina gärningars brottslighet, varför han lagenligt dömdes till straffarbete i sex månader. Ynglingen besvärade sig hos Göta .357 Upps.ila rådhusrätt och magistrat, Brottmålsdomböckcr, ULA, 10/4 1855 N;o 124. Uppsala rådhusrätt och magistrat, Brottmålsdomböcker, ULA, 24/4 1855 N:o 156. Uppsala rådhusrätt och magistrat, Brottmålsdomböcker, ULA, 4/7 1855 N;o236; 10/9 1855 N:o 322; 10/12 1855 N;o 560 och 561; 17/12 1855 N:o 569. Uppsala rådhusrätt och magistrat, Brottmålsdomböcker, ULA, 2/2 1875 § 63; 12/2 1880 § 75; 14/6 1880 § 328. Askims härads dombok, GLA, 17/6 1875 nr 80. NJA, 1875, s. 55 t. nr 23; Naumann, Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, Ärg. 12, 1875, s. 314 ff. nr 52. 36C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=