298 skulle ha uppnått laga ålder såsom gällande erkännanden rörande faktiska omständigheter och icke medgivanden av motpartens yrkanden. Båda två ansåg, att det i det anförda lagrummet var fråga omerkännandet som bevismedel och icke somdispositionsakt. Trygger slutligen förklarade i sitt arbete »Om bevisning», att med »laga ålder» torde menas straffmyndighetsåldern. Liksom i föregående kapitel skall jag i detta sammanhang undersöka i vad mån bestämmelserna rörande det legala och det frivilliga ställföreträdarskapet i rättegång komatt förändras under tidsperioden 1809—1948. Det legala ställföreträdarskapet i tvistemål förändrades till sin omfattning högst väsentligt. De som var omyndiga skulle visserligen alltjämt företrädas av sina förmyndare med samma undantag som stadgades i lagen för femtonåringars rätt att råda över det, som de själva förvärvat och omyndigas rätt att föra talan mot försumliga förmyndare, men allt eftersom de ogifta kvinnornas rättsliga ställning förändrades och man införde bestämmelse omatt även de ogifta kvinnorna kunde bli myndiga i likhet med männen, behövde de ju icke längre några legala ställföreträdare. Med införandet av en ny giftermålsbalk den 1 januari 1921 försvann även den äkta mannens målsmanskap över hustrun. I brottmål skulle enligt 1734 års lag var och en svara för sig.-^^ I fråga om det frivilliga ställföreträdarskapet gällde bestämmelsen, att båda parter fick använda fullmäktiga ombud i tvistemål utom i äktenskapsmål. I brottmål hade det, som ovan påpekats, under 1700-talet utvecklats en sed, att man som tilltalad icke behövde infinna sig personligen i ringare brottmål. Genomden ovan nämnda förordningen av den 30 oktober 1866 lagfästes denna rättspraxis, och det blev tillätet att kära och svara genom laga ombudsman i ringare brottmål och tvistemål. Dock var vederbörande tvungen att infinna sig personligen inför rätta, om domstolen så fordrade.'-'’’* Man kan säga, att man genom 1866 års förordning fick en fixerad gräns för den tilltalades rätt att inställa sig genomfullmäktigt ombud. Enligt 1734 års lag skulle domaren pröva, om den i brottmål tilltalade behövde något rättegångsbiträde. I och med att de nya processrättsliga idéerna om bl.a. ackusatorisk straffprocess började göra sig allt starkare gällande i Sverige under 1800-talet, antogs 1890 en ny lag, enligt vilken varje tilltalad i brottmål ägde begagna sig av rättegångsbiträde.'-'’' 1906 och 1919 tillkom två lagar omoffentliga rättegångsbiträden åt häktade."^ Trygger, Ombevisning, s. 66. 55’ SFS 1920:405. 555 R 15:1. 55“' SFS 1866:61. Förordningen omformulerades i samband med utfärdandet av den nya giftermålsbalken 1920, varvid man tog bort bestämmelsen att mannen kunde bistå hustrun i rättegången. Med den nva giftermålsbalken var mannen icke längre målsman för hustrun. SFS 1920:421. — Å. Flassler, Omställföreträdarskap i rättegång, 1920, s. 136. 555 SFS 1890:67. 55^ SFS 1906:83; SFS 1919:368.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=