293 det stort värde om det avgavs inför rätta såväl enligt lagförslagen somenligt de processrättsliga verk, som framlades under tidsperioden 1809—1948. Parts medgivande av motparts påstående inför rätta ansågs såsom bindande, om övriga legala kvalitetskrav var uppfyllda, och ett erkännande av de faktiska omständigheter, varpå motparten grundade sitt påstående, tillmättes den verkan, att domaren därpå kunde grunda sin dom, omdet icke var helt uppenbart att erkännandet var falskt och sanningslöst. I denna sistnämnda reservation återspeglas åter den tilltagande tvekan att se det egna erkännandet såsom regina prohationum och såsom fullt bevis. Med den successiva övergången till fri bevisprövning kom det egna erkännandet att uppfattas endast somett bland många bevismedel, vilket framgår särskilt tydligt i Processkommissionens betänkande och Processlagberedningens lagförslag. man ytterligare kan konstatera är att man, trots lagens tystnad därom, var benägen att tillmäta även ett extrajudiciellt erkännande stort bevisvärde. Härvidlag kom erkännandet dock att värderas utifrån den fria bevisprövningens principer. Beträffande forumkravet i fråga om erkännanden i brottmål kan man konstatera, att Lagkommittén i motiven till sitt förslag till kriminallag 1832 visserligen framhöll, att även erkännanden inför rätta liksom två samstämmiga vittnens utsagor kunde vara osanna, men att den samtidigt i den föreslagna lagtexten i stor utsträckning följde bestämmelserna i rättegångsbalken i 1734 års lag och godtog eget erkännande inför rätta som fullt bevis utomi kapitalbrott, där det skulle styrkas av andra skäl och omständigheter. En förutsättning för att eget erkännande skulle godtas som fullt bevis var, att såväl den som erkände som erkännandet som sådant uppfyllde de kvalitetskrav, som fanns upptagna i rättegångsbalken.^^"^ Ett extrajudiciellt erkännande kunde enligt Lagkommittén icke värderas som fullt bevis. Det var ett indicium, vars bevisvärde fick prövas av domstolen. Som tidigare nämnts upptog Lagkommitténs förslag 1839 och Lagberedningens förslag 1849 samma förslag till lagtext och samma motivering i fråga omerkännandets bevisvärde som 1832 års förslag. Omkravet på att erkännandet skulle avges inför rätta förklarade Lindblad i sin kommentar till bestämmelserna i 1734 års lag, att endast de bekännelser, som var avlagda inför en domstol, allmän eller enskild, kunde tillmätas full trovärdighet.-'’^ Däremot spelade det enligt Lindblad icke någon roll, om domstolen i fråga var kompetent att handlägga målet. En domstol förlänade alltid en bekännelse ett särskilt allvar, som icke tillkom ett extrajudiciellt erkänVad Kongl. LagCommiteen, Förslag till Allmän Criminallag, s. 75, R 6: 2. Motiver, s. 123. Kongl. LagCommiteen, Förslag till Allmän Criminallag, s. 75, R 6: 5. Motiver, s. 124. Kongl. LagCommiteen, Förslag till Allmän Criminallag, 1839, s. 76, R 6:2 och 5. Motiver, s. 118 ff. - Kongl. Lagberedningen, Förslag till Rättegångs-Balk, 1849, s. 132, R 6:2 och 5. Motiver, s. 122 ff. 327 Lindblad, Läran ombevisning inför rätta, s. 99 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=