291 sådant erkännande skulle prövas av domaren enligt bevishuvudregeln i förslaget.^'** Ett erkännande av faktum inför rätta gjorde enligt Kallenberg faktumostridigt.^’^ Dä part i ordinär civilprocess vidgick ett faktum stod detta fast, icke frän den synpunkten att det ansågs vara bevisat utan frän den, att det blivit ostridigt, vilket innebar, att domaren godtog det utan hänsyn till erkännandets bevisvärde. Processkommissionen ansåg, att ett erkännande av en omständighet i ett tvistemål måste bedömas pä samma sätt somerkännanden i brottmål, nämligen efter den fria bevisprövningens grundsats, i sådana tvistemål, i vilka parterna icke ägde fritt förfoga över det, som var föremål för rättegången, bedömning måste enligt Processkommissionen göras även i fråga omextrajudiciella erkännanden. Ett erkännande av faktiska omständigheter inför rätta i tvistemål, där parterna ägde fritt förfoga över processföremålet fick den effekten, att omständigheten lades till grund för domen, även omrätten genomerkännandet icke blivit övertygad om dess sanning. Erkännandet gjorde här omständigheten ostridig, som Kallenberg uttryckte saken. Erkännandet hade en bevissparande verkan i dessa mål. 320 Samma Processkommissionen sade emellertid i sitt betänkande, att det erkända sakförhållandet icke skulle läggas till grund för domen, omrätten fann det uppenbart, att saken förhöll sig annorlunda än parten erkänt. Parterna skulle icke genom samstämmiga uppgifter kunna tvinga domstolarna att bygga sina domslut på uppenbart falska förutsättningar. Om rätten insåg, att parternas uppgifter var falska, så borde rätten lämna erkännandet utan avseende. I Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk återfinner man samma tankegångar somi Processkommissionens betänkande. I praxis synes man som regel ha tillämpat den principen, att ett erkännande inför rätta, som innebar ett medgivande av motpartens påståenden, hade bindande kraft för den som avgav det. Ett erkännande inför rätta av faktiska omständigheter uppfattades somett bevismedel och värderades somett sådant, d.v.s. somfullt bevis så länge man följde den legala bevisprövningens principer och som ett starkt bevis, när man övergick till att tillämpa fri bevisprövning. Utomrättsliga erkännanden uppfattades i regel som mer eller mindre starka indicier, bortsett från mera officiella skriftliga urkunder, reverser och kvittenser, somvärderades somfulla bevis. Man kan också notera, att man även under 1800-talet tillmätte uttalanden på dödsbädden och vid förlossning stort bevisvärde. Vittnens utsagor om vem .M8 Nya lagbercdninj^cn. Förslag till lag ang. bevisning inför rätta, s. 54. ’’’ Kallenbcrg, Svensk civilprocessrätt, Andra bandet, V, s. 990 ff. Processkommissionens betänkande, III, s. 143 f. Processlagberedningen, Förslag till rättegångsbalk, II, Motiv m.m. s. 380.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=