279 eller en invändning. Om erkännandet är förenat med ett bestridande, kan käranden begagna sig av svarandens uttalande till den del, som det innehåller ett erkännande, men man måste bevisa grunden för den del av påståendet, som svaranden bestrider. Omerkännandet är förenat med en invändning, tillkommer det svaranden att styrka det av honomåberopade invändningsfaktum. Kallenberg anser för övrigt, att ett erkännande, som innebär ett vidgående, icke kan förenas med ett yttrande, som icke innebär ett vidgående. Det är ologiskt. Ett kvalificerat erkännande är enligt Kallenberg ingenting annat än en formell förening av olika element. Kallenberg är också av den åsikten, att det icke finns någon anledning att uppta några bestämmelser om kvalificerat erkännande i den svenska processlagen. I Processkommissionens betänkande 1926 återkommer synen på erkännandet i civilprocessen som bevismedel och dispositionsakt.^^^ Processkommissionen förklarar, att i tvistemål, där parterna äger förfoga över processföremålet, står det part fritt att medge det anspråk, som hans motpart framställt mot honom, med den verkan att vidare rättsliga förhandlingar är obehövliga och att rätten lägger medgivandet till grund för en dom, varigenom anspråket 256 bifalls. Även parts erkännande av faktiska omständigheter i dylika tvistemål, där parterna äger förfoga över processföremålet, medför, att det icke fordras någon vidare bevisning om den erkända omständigheten. Omständigheten lägges till grund för domen, även omrätten genomerkännandet icke blivit övertygad om dess sanning. Däremot bör ett erkännande av faktiska omständigheter i tvistemål, där parterna icke äger fritt förfoga över det, varom rättegången rör sig, bedömas efter den fria bevisprövningens grundsats. Regeln om att erkända sakförhållanden skall läggas till grund för domen i tvistemål, där parterna äger fritt förfoga över processföremålet, bör enligt Processkommissionen dock icke komma till användning, om rätten finner det uppenbart, att saken förhåller sig annorlunda än parten erkänt. I detta avseende Inomprocessrätten förekommer det, säger Kallenberg, att man i samband med utläggningar om kvalificerat erkännande även diskuterar dess delbarhet och odelbarhet. Man benämner sålunda ett kvalificerat erkännande bestående av ett erkännande och ett bestridande för odelbart, medan man benämner ett erkännande som är förenat med en invändning för delbart, emedan invändningen måste styrkas av den erkännande. - I fransk rätt, art. 1356 av Code civil, har man försökt tillämpa denna odelbarhetsprincip. Det är här fråga omett svarandens erkännande, somär förenat med en invändning. Föreligger ett dylikt kvalificerat erkännande får käranden icke skilja på svarandens erkännande och hans invändning till skada för svaranden. Käranden får icke nyttja erkännandet sombevis för anspråkets grund. Fian måste låta den till erkännandet fogade invändningen gälla mot sig såsom styrkt. Käranden kan däremot oberoende av erkännandet styrka sina anspråk. Om så sker måste svaranden bevisa, vad han invänt. - Se häromäven Afzelius, Ombetydelsen af »eget erkännande» i civilprocessen, s. 102 ff. Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, III, Rättegång i tvistemål, 1926, s. 143 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=