272 parts erkännande av vissa faktiska omständigheter. Den föreslagna lagtexten synes tyda på att man i R21: 2 framför allt avsett parts medgivande av motparts yrkande och att man i R 21:3 avsett parts erkännande av faktiska omständigheter.I det förstnämnda lagrummet säges det, att vad en part frivilligt erkänner inför rätta är bindande för honom, men även det somhan sagt utomrätten är bindande för honom, om han gjort erkännandet med fullt allvar. Han äger även återkalla sitt erkännande, omhan kan bevisa, att saken förhåller sig på ett annat sätt. Kan han det, så skall hans erkännande icke ha någon verkan mot honom. I det andra lagrummet, R 21:3, talas det om att erkänna eller förneka en omständighet, somhör till saken och varomparten icke kan sakna kännedom. Hos processualisten J. C. Lindblad återkommer i viss utsträckning samma uttalanden som Lagkommittén framförde i sitt förslag 1826. Lindblad nämner sålunda, att det sedan länge varit och är omtvistat, om det egna erkännandet skall räknas sombevismedel i civila måF’^ och han anför Lagkommitténs ovan återgivna uttalande om att det egna erkännandet gör all bevisning överflödig. Det är icke sant, säger Lindblad i fråga om brottmål, men det är i viss mån riktigt i fråga om civila mål. Om den ena parten medgivit ett visst faktiskt förhållande, så kan detsamma såsom ostridigt parterna emellan icke utgöra föremål för den andra partens bevisning, men då den ena parten åberopar, vad den andra skall ha yttrat utomeller inför rätta eller vidgått och senare förnekat, så måste ett sådant erkännande, om det behörigen bevisas genomvittnen eller på annat sätt, anses för ett medel, varigenomdomaren förvissas omdet ifrågavarande förhållandet. Den lagliga verkan av eget erkännande i tvistemål är enligt Lindblad i allmänhet full bevisning, omdet nämligen uppfyller alla de kvalitetskrav rörande formoch innehåll, som man måste uppställa.--^ Att Lindblad uppfattade erkännandet i tvistemål icke blott som ett erkännande av vissa faktiska omständigheter utan även som ett medgivande av ett käromål framgår av följande uttalande: »/ de fall der Eget Erkännande måste anses ovilkorligen bindande, grundar sig detta derpå, att det icke så mycket innefattar ett vidgående af det factum, som ligger till grund för käromålet, somfastmer en disposition, hvilken år oberoende afden uppgifna grundenför påståendet». Lindblad har en intressant utläggning somdet egna erkännandets beviskraft i arvstvister.Vilken beviskraft kan en avliden persons erkännande medföra emot den ena eller den andra av dem som tvistar om arvsrätten? Om en man erkänner sig vara far till det eller de barn, somhans hustru framfött före äktenskåpet, och även hustrun erkänner, att hennes sedermera bhvne man är deras Förslag till Allmän Civ illag, s. 242, R 21; 2-3. Lindblad-Lang, Om Eget Erkännande, s. 10 t. Lindblad-Leftler, OmEget Erkännande, s. 37. Lindblad-Leffler, OmEget Erkännande, s. 40. Lindblad-Leffler, OmEget Erkännande, s. 36 f. 227 22S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=