266 ombedrägeri och i ett tredje ommisshandel. Även rådhusrätten i Uppsala godtog alltifrån slutet av 1830-talet indiciebevisning somfullt bevis i ringare brottmål.Ytterligare exempel på att man redan på 1830-talet godtog indiciebevisning som fullt bevis i brottmål finner man i Västra och Östra Hisings härads dombok 1830. Målet gällde den gången stöld av ett fickur.Mankan emellertid konstatera, att häradsrätterna i allmänhet icke syns ha varit lika benägna att tillämpa den fria bevisprövningen och godtaga indiciebevisning i brottmål som Uppsala kämnärsrätt och rådhusrätt. Det finns emellertid exempel, som visar att den fria bevisprövningen så småningom började göra sig gällande även vid häradsrätterna under senare delen av 1800-talet.Antalet häradsrättsdomar i brottmål, grundade på indiciebevisning, var dock även under 1900-talets första decennier lågt i jämförelse med motsvarande domar, avkunnade av Uppsala rådhusrätt. Av domböckerna från Askims, Hisings och Sävedals domsaga att döma tycks emellertid häradsrätterna i närheten av de större städerna oftare avgjort ringare brottmål med indiciebevisning än häradsrätterna på den övriga landsbygden. En förklaring härtill torde väl vara att antalet ringare brott var väsentligt mycket högre i storstadens närhet än på landsbygden i övrigt. En typ av mål i äldre tid och ända frampå 1930-talet, där indiciebevisningen gjorde sig särskilt påfallande gällande var de mål somföre 1917 gällde barnuppfostringsbidrag och därefter faderskap. För att en domstol skulle kunna utdöma barnuppfostringsbidrag, var den först tvungen att fastställa, vem somvar far till barnet. Härvid sökte man få klarhet i om den av kvinnan utpekade mannen hade haft samlag med kvinnan vid en sådan tidpunkt, att det var troligt att vederbörande var far till det av kvinnan framfödda barnet. Hade mannen haft samlag med kvinnan under den tid, då det kunde anses troligt att barnet Ex.: Uppsala rådhusrätt och magistrat. Domböcker 1837-1895, ULA, 25/3 1837, § 2 (stöld); 24/10 1837, § 1 (dubbelt hor); 9/2 1839, (förfalskning av skrifter); 26/6 1839, § 1 (stöld); 11/8 1841, (stöld); 8/1 (utslag 13/1) 1844, (stöld); 4/2 1846, (stöld); 7/4 1848 (stöld); 22/11 1848, (stöld); 14/2 1849, (stöld); 11/2 1850, nr 37 (stöld); 8/5 1850, nr 112 (stöld); 13/5 1850, nr 113 (snatteri); 5 11 1855, nr 487 (stöld); 22/8 1860, § 357 (stöld); 1/10 1860, nr 422 (stöld och snatteri); 8/10 1860, nr 439 (misshandel); 14/3 1865, § 75 (stöld); 10/1 1870, § 9 (skadegörelse); 7/3 1870, § 71 (skadegörelse); 8/11 1870, § 424 (snatteri); 2/8 1875, § 502 (snatteri); 19/1 1880, § 28 (olaga spritförsäljning); 27/10 1890, § 633 (försummelse att fullgöra brandsynsföreskrift); 26/2 1890 § 8 (olovligt tillgrepp); 1890 § 16 (misshandel); 14/1 1895, § 35 (transport av stallgödsel på otillåten tid); 14 1 1895, § 36 (transport av stallgödsel på otillåten tid); 25/9 1895, § 18 (stöld). Västra och Östra Hisings härads dombok, GLA, 5/7, 21/7, 18/11, 8/12, 22/12 1830. Ex.: Västra och Östra Hisings härads dombok, GLA, 1/5 1840 nr 2 (stöld); 4/1 1860 (stöld); 23/12 1870 (stöld); 19/1 nr 11 och 3/3 nr 53 1875 (stöld); Askims härads dombok, GLA, 20/12 1850 (stöld); 16/6 nr 54 och 27/9 nr 87 1870 (stöld); 18/3 nr 59 och 30/4 nr 101 1875 (utsläpp av kemikalier i Mölndalsån); Karlskoga häradsrätts dombok, ULA, 2/9 § 86 och 25/4 1870 (förgöring av foster); 24/8 och 5/9 1895 (stöld); Skrivelser från Svea hovrätt, l.andskansliet, Uppsala länsstyrelse, ULA, 27/8 1836. Hovrätten gillade en dom i ett stöldmål, grundad på indiciebevisning och avkunnad av Tierps häradsrätt; 23/4 1846. Hovrätten gillade en dom i ett stöldmål, grundad pä indiciebevisning och avkunnad av Trögds häradsrätt; 2/7 1846. Hovrätten gillade en dom i ett stöldmål, grundad på indiciebevisning och avkunnad av Ulleråkers häradsrätt. 200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=