264 gångens muntlighet, omedelbarhet och koncentration innefattade sålunda en anknytning till äldre svenska rättstraditioner.*^' På det av justitieministern i statsrådet framlagda och av lagrådet tillstyrkta förslaget till ny rättegångsbalk framlade Kungl. Maj:t en proposition med förslag till rättegångsbalk.'^' Första särskilda utskottet föreslog, att riksdagen skulle efter vissa mindre ändringar anta det framförda lagförslaget, vilket skedde i juni månad 1942,och lagen rörande den nya rättegångsbalken utfärdades 18 juli 1942.'^'* Däremot trädde den nya lagen icke i kraft förrän den 1 januari 1948.'^^ Med införandet av den nya rättegångsbalken avskaffades i svensk processrätt den inkvisitoriska och infördes den ackusatoriska processföringen i såväl straffprocess som civilprocess. Vidare avskaffades den legala bevisprövningen och infördes fri bevisprövning, och man beslöt att grundsatserna om rättegångens muntlighet, koncentration och omedelbarhet skulle tillämpas i samma omfattning, somProcesslagberedningen föreslagit. Som framgått av den ovan givna framställningen av lagstiftningsarbetet rörande en reformering av det svenska rättegångsförfarandet under 1800-talet och förra hälften av 1900-talet, hade man enligt J. Chr. Kreiiger, Chr. Naumann, I. Afzelius och G. Broomé i rättspraxis i viss mån föregripit reformarbetet, då man redan under 1800-talet börjat avkunna fällande domar i brottmål på enbart indiciebevisning i strid med bestämmelserna i gällande rättegångsbalk, dylik fri bevisprövning utan tvekan gav uttryck åt och medförde en förändrad uppfattning av det egna erkännandets funktion och bevisvärde, finns det anledning att närmare granska denna rättsutveckling, innan vi övergår till att undersöka erkännandets natur, funktion och bevisvärde enligt lagförslag, lagstiftning, juridisk doktrin och rättspraxis under tidsperioden 1809—1948. De nämnda rättsvetenskapsmännens uppgifter om en i viss omfattning tilllämpad fri bevisprövning bestyrks av de svar, som de skilda länsavdelningarna av Svenska Juridiska Föreningen avgav i samband med föreningens årsmöte i Stockholm år 1850 på frågan, om man i praxis dömde på enbart indicier vid domstolarna och i så fall i vilka slags mål.*'^ Centralavdelningen, som omFörslag till rättegångsbalk, SOU 1941:7, s. 448. - Även i propositionen 1931 (prop. 1931:80) hade dåvarande justitieministern, statsrådet N. Gårde, pekat på sambandet mellan det svenska rättegångsväsendets utformning i äldre tid och de nya reformförslag, som Processkommissionen hade framfört. - Justitieminister 1941 var Karl Gustav Westman, som allt sedan 1910 hade innehaft professuren i rättshistoria vid Uppsala universitet. Prop. 1942:5. SäU (1) 1942:2; FK prot. 1942:22:12 d, 26:122; AK prot. 1942:22: 24 d, 26:154; Rskr 1942:421. SFS 1942:740. Lag om införande av nya rättegångsbalken, SFS 1946: 804. Se ovan s. 247 f., 250 ff. Se härtill huvudlinjer, 1975, s. 15. Juridiska Föreningens Tidskrift. Första häftet, 1850, s. 125 f. Se härtill A. Hemming196 Då en P.-F. 'X allen, Svensk straflrättshisti^ria. Del 2, Nagra aven
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=