263 Med genomförandet 1934 av reformen av Rättegångsbalken 17:32 försvann också i svensk rätt möjligheten att sätta någon på bekännelse. Processlagberedningen avgav sitt betänkande med förslag till rättegångsbalk den 29 november 1938.'*^ I överensstämmelse med dåvarande justitieministerns uppfattning och riksdagens beslut 1931 att rättegångsreformen i första hand skulle inrikta sig på en reformav själva rättegångsförfarandet och att ändringar i organisationen borde vidtas endast såvitt de var nödvändiga för att domstolar och andra organ skulle bli i stånd att genomföra dylikt förfarande, innehöll Processlagberedningens förslag inga mera omfattande reformer i fråga om själva domstolsorganisationen men däremot en genomgripande omläggning av förfarandet. Bärande grundtankar i det föreslagna nya rättegångsförfarandet var rättegångens muntlighet, koncentration och omedelbarhet, vilka grundsatser principiellt skulle tillämpas i alla instanser. Från grundsatsen om rättegångens muntlighet och omedelbarhet föreslog Processlagberedningen vissa undantag vid förfarandet i hovrätt. I mindre mål skulle man kunna handlägga och avgöra målen utan förnyat muntligt förfarande.Likaså föreslog Processlagberedningen, att förfarandet i Högsta domstolen somregel skulle förbli skriftligt. I fråga ombevisningen skulle enligt förslaget grundsatsen omden fria bevisprövningen tillämpas. Som synes var det samma grundtankar, som präglade den tyska straffprocessordningen 1877 och somförts framäven i tidigare svenska reformförslag. Processlagberedningen föreslog vidare, att straffprocessen i likhet med civilprocessen skulle bygga på förhandlingsprincipen och alltså vara ackusatorisk och icke som1 äldre tider inkvisitorisk.’*® 187 framlade chefen för justitiedepartementet varvid han bl.a. påpekade, att rättegångens muntlighet, koncentration och omedelbarhet 189 Efter granskning av lagrådet förslaget i statsrådet den 14 februari 1941, grundtankarna om icke innebar någon nyhet för svenskt rättsväsen. I äldre tider var enligt justitie¬ 190 ministern all rättegång muntlig. Förhandlingens muntlighet och koncentration hade varit förhärskande långt in i nyare tid. Först så småningom, genom utvecklingen av en kår av juridiskt bildade ämbetsmannadomare och rättsmedlens organiserande inträdde en brytning med de äldre principerna. Det muntliga anförandet ersattes alltmer av skriftliga framställningar och en följd härav blev koncentrationens uppgivande. Införandet av grundsatserna om rätteiss Proccsslagbcredningens förslag till rättegångsbalk. I Lagtext, Stockholm 1938, SOU 1938:43. II Motiv m.m., Stockholm 1938, SOU 1938:44. Processlagberedningens förslag, II, Motiv, SOU 1938: 44, s. 48 ff. Processlagberedningens förslag, II, Motiv, SOU 1938: 44, s. 57 ff. Proccesslagberedningens förslag, 11, Motiv, SOU 1938: 44, s. 23. Förslag till rättegångsbalk, SOU 1941: 7, s. 156 ff. Förslag till rättegångsbalk, SOU 1941: 7, s. III f. 186 187 188 189 190
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=