262 justitierådet P. Santesson samt till sekreterare dåvarande assessorn sedermera justitierådet T. Strandberg. Den tidigare utsedda rådgivande nämnden av sakkunniga skulle alltjämt bistå ledamöterna i Processlagberedningen med råd i förekommande frågor. Innan Processlagberedningen hann avge sitt betänkande genomfördes en viktig reformi vad avsåg själva rättegångsprocessen. Genomlag den 16 februari 1934 upphävdes bestämmelserna i Rättegångsbalken 17:32 om möjligheten att ställa mål på framtiden, d.v.s. absolutio ab instantia}^^ Redan Processkommissionen hade i sitt betänkande 1926 påpekat, att bestämmelserna i R 17:32 att ställa mål på framtiden var en kvarleva från den inkvisitoriska processen och den legala bevisteorin och icke förenliga med ackusatorisk straffprocess och fri bevisprövning.Det borde åligga domstolen att bestämt yttra sig över åtalet och därvid antingen fria eller fälla på grundval av den i målet förebragta bevisningen. Skulle vid ett frikännande nya bevis komma i dagen, kunde behovet av en ny prövning av målet tillgodoses genombestämmelserna omresning. Anledningen till att en partiell reform genomfördes i rättegångsväsendet rörande just institutet absolutio ab instantia var den, att frågan aktualiserades, när Stockholms rådhusrätt den 20 oktober 1932 vid avgörandet av ett mål rörande en mordbrand följde bestämmelserna i R 17: 32 och lämnade saken till framtiden, då den kunde varda uppenbar.Domen överklagades i Svea hovrätt, som genom sitt utslag den 24 december 1932 upphävde rådhusrätten dom, och den för brottet misstänkte frikändes.'^’ Rådhusrättens dom väckte uppseende, och man motionerade i riksdagen om avskaffandet av möjligheten att ställa mål på framtiden.Riksdagens lagutskott tvekade emellertid att föregripa Processlagberedningens arbete.'^* 1934 framlade emellertid Kungl. Maj:t en proposition med förslag om avskaffande av bestämmelserna i R 17:32 angående måls ställande under framtiden.**- Riksdagens första lagutskott tillstyrkte den föreslagna reformen,’*^ och riksdagens båda kamrar biföll propositionen utan diskussion.’*"* I beredningens sammansättning ägde sedermera den förändringen rum, att Kungl. Maj:t den 31 december 1934 förordnade Strandberg att med bibehållande av sin sekreterarbefattning vara ledamot i beredningen. SFS 1934:16. Processkommissionens betänkande, II, s. 168. Brottmål n:o 396, Stockholms Rådhusrätts 7:e avdelnings protokoll i brottmål är 1932, Stockholms Rådhusrätts arkiv, Stockholms Stadsarkiv. Svea hovrätts protokoll 24/12 1932, RA. Se häromutförligt hos Inger, Institutet »insättande på bekännelse» i svensk processrättshistoria, s. 114 ff. Motion AK 1933:357. I LU 1933:26. Prop. 1934:5. I LU 1934:3. FK prot. 1934:6:4; AK prot. 1934:8:12; Rskr 1934:20. 180 181 184
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=