259 utredning angående de grunder, varpå en ny processlag borde vila. I likhet med justitieministern fann statsutskottet det vara mycket angeläget, att reformarbetet med Rättegångsbalken kom igång så fort som möjligt, varför det tillstyrkte det framlagda förslaget om tillsättandet av en processkommission. Utan någon mera omfattande diskussion biföll riksdagens båda kamrar det framlagda förslaget omtillsättandet av en processkommission och beviljade det äskade beloppet för täckandet av kostnaderna för dess verksamhet,*^"* och Kungl Maj:t förordnade redan samma år, 1911, före detta justitierådet Johannes Hellner att verkställa den föreslagna utredningen. Till sekreterare förordnades samtidigt sedermera häradshövdingen Karl J. D. Schlyter*^^. Många framstående jurister kom under årens lopp att för längre eller kortare tidsperioder ingå i processkommissionen, som först år 1926 avgav sitt utlåtande. 1926 års betänkande var undertecknat av professorn i processrätt vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet Thore Engströmer, dåvarande hovrättsrådet Nils Vult von Steyern samt sekreteraren, hovrättsrådet Trygve Liljestrand. Processkommissionen påtalade i sitt betänkande de många brister, somvidlådde det svenska rättegångsväsendet, och föreslog bl.a. en ny domstolsorganisation och en genomgripande reformav rättegångsförfarandet.*^^ Man föreslog en enhetlig underrättsorganisation på landsbygden och i städerna samt inrättandet av flera hovrätter för att möjliggöra för parter och vittnen att utan alltför stora kostnader och besvär inställa sig inför hovrätten. Rättegångsförfarandet önskade man reformera i överensstämmelse med de reformer, somgenomförts på detta område i, somdet heter i betänkandet, »övriga kulturländer».*^^ Rättegången borde enligt Processkommissionen såväl i underrätterna som i hovrätterna till sina huvuddrag gestaltas muntlig och enligt omedelbarhetsgrundsatsen. Förhandlingarna borde också i huvudsak vara offentliga vid både underrätterna och hovrätterna. Processkommissionen föreslog vidare införandet av fri bevisprövning och att förfarandet i brottmål skulle ordnas ackusatoriskt. Processkommissionen slog i sitt betänkande fast, att det förelåg en väsentlig skillnad mellan straffrättsskipningen och rättsskipningen i tvistemål, krävandet av straff är en samhällets uppgift, varvid samhällets intresse går ut på SU 1911; 2, s. 25 f. — Borgmästare C. A. Lindhagen i Stockholm föreslog i en motion i andra kammaren, att man skulle ge den nya kommissionen vissa direktiv att handla efter. Motion AK 1911:258, Motionen i fråga avslogs. FK prot. 1911: 8: 44 d; AKprot. 1911: 9: 80 d; Rskr 1911:2. 165 Pi-oi;esskommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, I, Stockholm 1926, SOU 1926:31, s. IV f. Processkommissionens betänkande, I, s. 26 ff. Se härtill även Th. Engströmer Rättegångsreformen. Kort sammanfattning av processkommissionens betänkande. På offentligt uppdrag utarbetad av Thore Engströmer, Uppsala 1927. Processkommissionens betänkande, I, s. 28. Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning. Andra delen. Rättegången i brottmål, Stockholm 1926, SOU 1926:32, s. 3 ff; Tredje delen. Rättegången i tvistemål, Stockholm 1926, SOU 1926; 33, s. 3 f. 168 Ut166 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=