258 att vara aktuell även under de följande åren. 1902 återkom Kungl. Maj:t och lade fram ett förslag till lag angående bevisning inför rätta.Det hjälpte icke att dåvarande justitierådet Ivar Afzelius på ett utomordentligt klargörande sätt beskrev skillnaden mellan den legala och den fria bevisprövningen och därvid pekade på de orimliga konsekvenser, somden legala bevisprövningen med sitt sätt att aritmetiskt anse sig kunna bestämma bevisningens värde medförde, samtidigt som han framhöll den fria bevisningens stora fördelar.Till de skeptiska i fråga om lagförslagets fördelar hörde bl.a. häradshövdingen Edwin Magnus Unger, som bl.a. ansåg, att det icke kunde vara lämpligt att införa fri bevisprövning vid landets enmansdomstolar. De besatt icke den kompetens, somfordrades för att tillämpa den fria bevisprövningen. Liksom vid tidigare tillfällen, när Kungl. Maj:t hade framlagt förslag om reformering av den svenska processrätten, misslyckades även detta försök. Frågan om en reformering av den svenska processrätten aktualiserades genomnågra motioner och en interpellation i riksdagens andra kammare 1905, 1907 och 1908, dock utan att det ledde till några påtagliga förändringar.'^^ Justitieminister Albert Petersson medgav emellertid i sitt svar på borgmästare K. E. von Geijers interpellation 1908, att trots att man under årens lopp alltifrån senare delen av 1800-talet hade genomfört vissa partiella reformer, så var ett fortsatt reformarbete på processrättens område ytterst önskvärt. Justitieministern ansåg, att detta reformarbete skulle bli så omfattande, att man borde tillsätta en särskild lagberedning för just det arbetet. Den lagberedning, som hade tillsatts 1902 och som ersatte den tidigare inrättade lagbyrån, hade till uppgift att revidera och utarbeta förslag till större avdelningar av civillagstiftningen, och den kunde och borde icke tas i anspråk för reformarbetet på processrättens område. Redan året därpå, 1909, föreslog justitieminister Petersson, att riksdagen skulle bevilja en viss summa pengar till bestridandet av kostnaderna för en speciell lagkommission, som skulle ha till uppgift att reformera processlagstiftningen. Samtidigt föreslog justitieministern, att den föreslagna lagkommissionen skulle benämnas processkommissionen.Riksdagen ställde sig emellertid tvekande till förslaget att inrätta ytterligare en stor lagberedning och ansåg sig icke beredd att bevilja det äskade anslaget.'^' Justitieminister Petersson återkom med sitt förslag till riksdagen 1911.’^* Denna gång föreslog han, att man till att börja med skulle ge två eller tre personer i uppdrag att verkställa en Prop. 1902:24; LU 1902:31, 49; FK prot. 1902:21; AK prot. 1902:29; R.skr 1902:94. FKprot. 1902:21, s. 6 ff. FKprot. 1902:21, s. 3 ff. Motioner i AK 1905: 161, 1907: 103 och 1908: 194. Interpellation AK prot 1908:51, s. 65 ff. Svar på interpellationen: AKprot, 1908:58, s. 1 f. 160 Prop. 1909:1, Andra huvudtiteln, punkt 10(1:2, 10). Rskr1909:46. Prop. 1911:1 (1:2, 118). 158 16]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=