255 Efter det att Nya lagberedningen tagit del av Förstärkta lagberedningens betänkande avgav den 1889 sitt »Förslag till lag angående bevisning inför rätta äfvensom till andra dermed sammanhängande författningar». Nya lagberedningen hade nu fått en ny sammansättning. Somordförande fungerade justitierådet L. Annerstedt. För övrigt ingick justitierådet K. G. Carlsson, revisionssekreteraren F Afzelius, assessorn J. Wold och häradshövdingen G. Horney. Den förändrade sammansättningen av Nya lagberedningen avspeglar sig i dess lagförslag 1889. Man finner i detta förslag vissa likheter med Afzelius’ ovan omnämda säryttrande, som var fogat till Förstärkta lagberedningens betänkande. Nya lagberedningen skrev sålunda i motiven till sitt lagförslag i likhet med Afzelius i hans säryttrande, att vid en reform av bevisningsrätten hade lagstiftaren att utgå från den fria bevisprövningens grundsats, men därmed var det icke självklart, att man kunde genomföra denna reformoch förverkliga denna grundsats på en gång.'’"* Man borde diskutera, i vilken utsträckning denna grundsats borde tillämpas. I all synnerhet var detta angeläget, när det nu var fråga om endast en partiell förändring av rättegångsordningen. Ett totalt genomförande av grundsatsen ombevisprövningens frihet skulle komma att föra med sig stora svårigheter.'-^^ Nya lagberedningen pekade härvid bl.a. på svårigheten att införa fri bevisprövning i högre rätt'’^ samt på det vanskliga i att avskaffa alla vittnesjäv.'^^ Man kunde tänka sig en inskränkning av vittnesjäven men icke ett totalt avskaffande. Det bör dock påpekas, att även Nya lagberedningen framhöll i motiven till sitt lagförslag, att man börjat tillämpa den fria bevisprövningen i svensk rättspraxis. Jag skall återkomma till Nya lagberedningens uttalanden omdet egna erkännandets karaktär, om det kunde anses som ett bevismedel eller ej, och vilket bevisvärde det kunde tillerkännas, omdet klassades sombevismedel. En gentemot plurahteten avvikande åsikt lade assessorn J. Wold i dagen i ett säryttrande till lagförslaget.Han ansåg, att man borde ta steget fullt ut och införa den fria bevisprövningen. Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera, att den genomgripande reform av rättegångsväsendet, som Nya lagberedningen föreslog 1884 i stor utsträckning förhindrades genomalla invändningar, anmärkningar och förändringar, som framfördes och föreslogs av Förstärkta lagberedningen, Afzelius och Nya lagberedningen 1889. Det framlagda lagförslagetblev icke heller 138 S. 40. S. 40 ff. S. 42. S. 43. S. 40. "" S. 160 ff. Prop. 1893:3. 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=