254 ning finner att undersökningen bör leda till åtal. Den tilltalade bör i sin tur ha rätt att använda särskilt biträde vid försvaret. Lagberedningen understryker, hur viktig muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna är i straffprocessen. I högre instans är det emellertid omöjligt att helt förnya den process, som förts inför underrätten. I lägre instans fär man i straffprocess liksom i civilprocess tillämpa ett blandat muntligt och skriftligt förfarande, och i högre instans fär man i straffprocess som regel nöja sig med det i protokollarisk formi underrätten upptecknade bevismaterialet. Efter en utförlig redogörelse för juryinrättningens för- och nackdelar kommer Lagberedningen fram till att nackdelarna med en juryinrättning är sä allvarliga och väsentliga, att man icke bör inrätta nägot sådant processförfarande i Sverige.'^’ Med avskaffandet av den legala bevisteorins regler och införandet av den fria bevisföringen bör man också enligt Lagberedningen avskaffa institutet absolutio ab instantia, d.v.s. bestämmelserna i Rättegångsbalken att saken i visst fall skall lämnas till framtiden, dä den kan bli uppenbar, bevisprövningen bör domstolen antingen fria eller fälla den tilltalade. Som ovan nämnts hade 1884 års betänkande karaktären av ett principbetänkande, som skulle tjäna som grundval för det följande lagstiftningsarbetet pä processrättens reformering. Den 5 december 1884 tillsattes den s.k. Förstärkta lagberedningen för att ytterligare granska Nya lagberedningens principbetänkande. Den stod under ledning av justitieministern och räknade bland sina ledamöter medlemmar av Högsta domstolen, presidenterna i hovrätterna, underrättsdomare, advokater och riksdagsmän. 1887 avgav Förstärkta lagberedningen sitt »Betänkande angående hufvudgrunderna för en ny rättegångsordning». Förstärkta lagberedningen ansåg i likhet med Nya lagberedningen, att det icke fanns någon anledning att införa jury i det svenska rättsväsendet. En juryinrättning skulle icke bidra till någon säkrare och mera rättvis rättsskipning än den, som redan fanns, och lekmannainflytandet i domstolarna fanns redan i och med nämndinstitutionen. Förstärkta lagberedningen instämde i Nya lagberedningens förslag till grundprinciper för ett reformerande av den svenska processen, men den vågade icke gå lika långt som Nya lagberedningen. Man godtog dock förslaget om införandet av fri bevisprövning.Ivar Afzelius somvar ledamot av Förstärkta lagberedningen, ansåg emellertid i ett särskilt yttrande, att den fria bevisprövningen icke kunde införas utan väsentliga inskränkningar i den ordning för rättegång, somNya lagberedningen i övrigt förordat. Del III, s. 28-51. Del III, s. 225. S. 35 f. - Ledamoten, riksdagsmannen Anders Persson ville dock införa jurv för prövning av svårare brottmål. Särskilt yttrande s. 124. S. 96ff. S. 172. 130 Med införandet av den fria 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=