253 man inomcivilprocessens område försökt utveckla förhandlingsprincipen och inom kriminalprocessens område åtalsprincipen, och inom både civilprocessens och kriminalprocessens områden har man försökt utveckla eller nybilda förfarandet på grundvalen av muntlighets- och omedelbarhetsprincipen. I första delen av Betänkandet diskuteras domstolsorganisationen och domstolarnas sammansättningar. Bl.a. tar Nya lagberedningen upp frågan om lekmännens medverkan i domstolarna. Man gör jämförelser med utlandet, och man kommer fram till att ett lekmannadeltagande i samma omfattning som tidigare vore att rekommendera men däremot önskar lagberedningen icke rekommendera införandet av jury. I den andra delen av Betänkandet behandlas rättegången i tvistemål. Man fastslår omedelbart, att civilprocessen bör vara grundad på den förutsättningen att i allt, som rör civila rättsförhållanden, äger parterna bestämmanderätt över själva föremålet för tvisten. Själva rättegången bör utformas som en under domstolens ledning ställd förhandling mellan parterna. Den yttre formen för denna förhandling bör vara det muntligt protokollariska förfarandet. Vad gäller bevisningen inför rätta, förordar lagberedningen den fria bevisprövningen, samtidigt som man kritiserar den legala bevisteorin. Denna kritik av den legala bevisteorin medför också, att Lagberedningen föreslår, att man slopar flera av de vittnesjäv, som hade införts i och med receptionen av den legala bevisteorin. I den tredje delen av Betänkandet behandlas rättegången i brottmål. I motsats till civilprocessen grundar sig straffprocessen icke på den enskilda partens dispositionsrätt. Straffprocessen syftar alltid till att bringa i dagen den materiella sanningen. För att på bästa sätt förverkliga detta syfte föreslår Lagberedningen, att man i straffprocessen liksom i civilprocessen tillämpar den fria bevisprövningen. Själva processen skall varken vara rent inkvisitorisk eller rent ackusatorisk utan en sammansmältning av båda dessa processformer. Lagberedningen ser den franska straffprocess, som utformades efter den franska revolutionen, somen förebild härutinnan. Den hävdade på samma gång statens bestraffningsrätt och den borgerliga friheten. Lagberedningen säger, att man kan karakterisera den moderna straffprocessen såsom övervägande inkvisitorisk men utrustad med ackusatoriska former, såsom garantier emot missbruk.’^^ Samtidigt kan man emellertid karakterisera straffprocessen som en ackusatorisk process med vissa inkvisitoriska moment, avseende att befrämja den materiella sanningsforskningen. Staten skall sörja för att den materiella sanningen kommer i dagen. Detta skall ske genom en undersökning, som bör anförtros åt en statssakförare eller allmänna åklagaren.Efter undersökningens avslutande följer huvudförfarandet, om åklagaren eller en domstolsavdel127 Del 111, s. 18. Del 111, s. 19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=