252 den fria bevisprövningens ståndpunkt.*^’ Förutom den fria bevisprövningens princip lovordar Afzelius offentlighets- och muntlighetsprinciperna. Fri bevisprövning och muntlig rättegång är korrelat till varandra.Genom den muntliga förhandlingsmetoden har man velat förskaffa domaren den fullständigaste och riktigaste grundvalen för hans dom. Med muntlighetsprincipens införande har man också anammat omedelbarhetsgrundsatsen. Man dömer omedelbart på grund av den muntliga förhandlingen.*^^ Afzelius’ uppgift om att svensk rättspraxis i viss utsträckning hade frigjort sig från bestämmelserna i 1734 års lag bekräftas av juristprofessorn Gustaf Broomé (1824—1894), somi sin lärobok »Allmänna civilprocessen enligt svensk gällande rätt», vilken lärobok också utkom 1882, säger liksom Afzelius, att 1734 års lag ger en viss frihet åt domarna att pröva indiciers och andra bevismedels värde, men att lagen dock slår fast, att man aldrig kan få fram ett fullt bevis medelst indicier.*^"* Indicier kan åstadkomma endast halvt bevis. Rättspraxis har dock enligt Broomé närmat sig den uppfattningen, att indicier bör kunna tillmätas full bevisande kraft. Även Uppströmbekräftar i sitt arbete »Ofversigt af den svenska processens historia», att det processuella förfarandet förändrats i praxis. Sålunda sammanläggs indicier till fullt bevis.*^^ Som en parallellundersökning till Afzelius’ arbete omrättegångsförfarandet i tvistemål gav Wilhelm Uppström 1884 ut »Ofversigt af straffprocessrätten enligt främmande och svensk rätt». Uppström ger i sin bok en mycket fyllig och inträngande skildring av straffprocessens utveckling i Europa under århundradenas lopp, varvid han helt naturligt bl.a. klargör skillnaden mellan ackusations- och inkvisitionsprinciperna, mellan muntlighets- och skriftlighetsprinciperna och mellan offentlighets- och hemlighetsprinciperna. Av särskilt intresse i detta sammanhang är givetvis hans redogörelse för bevisrättens utveckling. Såväl Afzelius’ som Uppströms arbeten om civil- respektive straffprocessen ingick i förarbetena till 1884 års betänkande. Nya lagberedningen påpekar i Inledningen till 1884 års »Betänkande angående rättegångsväsendets ombildning», att det förekommit en ovanligt livlig lagstiftning inomprocessrättens område i utlandet under de senaste årtiondena och hänvisar härvidlag till Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien, Italien och England.*^^ Nya lagberedningen anser, att man kan skönja vissa gemensamma åskådningssätt och reformidéer i dessa lagstiftningsarbeten. På olika sätt har S. 82. S. 119. S. 119. S.213tt. 'X'. Uppström, Ötversigt .it den svenska processens historia, 1884, s. 163. S. VII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=