249 Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att dåvarande professorn i stats- och processrätt vid Lunds universitet, sedermera justitierådet och ledamoten av Högsta domstolen, Christian Naumann (1810—1888), som åtnjöt stort anseende som jurist, under 1850-talet föreläste om såväl s.k. indirekt bevisning eller bevisning genom indicier som omlegal bevisning och omjuryinstitutets för- och nackdelar. Av den sammanfattning av dessa föreläsningar, som Naumann senare publicerade i sin Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, framgår det, att han i sina föreläsningar hade givit en god information om de skilda bevisformerna liksom även om juryinstitutet under hänvisning både till den bayerska strafflagen av år 1813, Mittermaier, fransk, engelsk och amerikansk lagstiftning."' Det framgår utan tvekan av de publicerade sammanfattningarna av föreläsningarna, att Naumannför rättssäkerhetens skull gärna ville ha vissa lagliga regler för bevisningen. Beträffande juryinrättningen ställer Naumann den frågan, om folkets bildningsgrad, förmögenhetsförhållanden med hänsyn till möjligheten att ha tid för allmänna förtroendeuppdrag, dess intresse för allmänna värv m.m. ännu stod på den punkt, att införandet av jury i brottmål i allmänhet vore att tillråda. Lindblads och Kreiigers arbeten liksomNaumanns föreläsningar vittnar om att man var väl förtrogen i Sverige med vad som skrevs och lagstiftades både i Tyskland, Italien, Frankrike och England och att man betraktade de kontinentala doktrinförfattarna på processrättens område som efterföljansvärda föregångsmän. Även den kontinentala lagstiftningen blev föremål för både kritisk och uppskattande uppmärksamhet."^ Samtidigt som Naumann publicerade sammanfattningarna av sina tidigare hållna föreläsningar över bevisrätten, lät han införa i sin Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning ett antal artiklar rörande de nödvändigaste Nå^ra kortfattade anmärkningar om Indicier, Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 8:e årg. 1871, s. 686—696; Några kortfattade anmärkningar om laga bevisning. Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, 9;e årg. 1872, s. 136-155. Helt naturligt finner man en redogörelse för de skilda bevismedel, som kom till användning i den svenska processrätten vid mitten av 1800-talet även i Fredrik Schrevelius’ »Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civil-process, 1853, s. 256 ff. Fredrik G. G. Schrevelius (1799—1865) blev professor i fäderneslandets allmänna civilrätt, romersk rätt och juridisk encyklopedi vid Lunds universitet 1844. Schrevelius’ framställning är icke särskilt originell. Han byggde den på framför allt tidigare svensk och dansk doktrin. Man möter i hans lärobok den sedvanliga indelningen av bevisen och en noggrann genomgång av dem alla. Det finns skäl till att i detta sammanhang erinra om att man även i Finland diskuterade de nya idéerna på processrättens område. 1854 lade sålunda Karl Gustaf F'hrström fram en dissertation under presidiumav juristprofessornJohan Filip Palmen, vilken dissertation behandlade »Omföreträdet emellan ackusations- och inqvisitions-förfarandet i brottmålsprocessen». Man finner i denna dissertation en klar och rätt omfattande redogörelse för utvecklingen på det processuella området på kontinenten. F-hrström diskuterar helt naturligt också för- och nackdelar med de båda processformerna och kommer härvid fram till att det ackusatoriska processförfarandet är att föredra framför det inkvisitoriska förfarandet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=