242 styrka individuell rösträtt för nämndemännen, då de icke besatt den bildning och den omdömesförmåga, som fordrades för en dylik uppgift.Av liknande skäl ställde sig Göta hovrätt avvisande även till Lagkommitténs positiva omdöme omjuryinstitutionen. 1839 avgav Lagkommittén sitt slutliga förslag till kriminallag. Man finner i detta förslag samma förslag till förändringar i domstolsorganisationen, som framfördes i förslaget 1832 och likaså finner man samma kritik av den inkvisitoriska processformen och av den legala bevisteorin och samma förslag till införande av ackusatorisk process och fri bevisprövning. Av Högsta domstolens protokoll vid granskningen av förslaget till allmän kriminallag 1839—1840 framgår, att Högsta domstolens ledamöter var ytterst kritiska till förslaget att införa individuell rösträtt för nämndemännen, vilket skulle ställa stora krav på deras bildning, omdöme och kännedom om den bevisning, som förekommit emot eller för den anklagade i varje aktuellt brottmål.^’ I fråga inkvisitorisk var ledamöternas i Högsta domstolen åsikter delade. Två av de sju justitieråden gick på Lagkommitténs linje och ansåg, att Lagkommittén på ett utförligt och övertygande sätt utvecklat skälen för den ackusatoriska rättegångsformen.Högsta domstolen ansåg i likhet med Lagkommittén, att man för närvarande icke borde införa juryinstitution i svensk straffprocess, och därför ansåg man sig icke heller ha anledning att närmare kommentera denna institution. Sammanfattningsvis ansåg Högsta domstolen, att Lagkommitténs förslag till såväl allmän civillag somtill allmän kriminallag icke kunde läggas till grund för en revision av gällande lag. Detta medförde, att man 1841 tillsatte en lagberedning, somskulle granska de framlagda förslagen. J. G. Richert kom denna gång icke att ingå i lagberedningen på grund av motsättningar mellan honom och två tilltänkta ledamöter av lagberedningen. Kungen, Karl XIV Johan, utnämnde den ene av de tilltänkta ledamöterna och uteslöt Richert. 1844 återkom emellertid Richert och tillsammans med honomden framstående )uristen och företrädaren för liberalismens idéer P. E. Bergfalk samt den konservative juristen G. J. Schlyter, som var en varmanhängare av den historiska skolan. Den 1841 tillsatta lagberedningen, den s.k. Gamla lagberedningen, upplöstes 1845. Man tillsatte emellertid omedelbart en ny lagberedning. Genom denna omorganisation av lagberedningen lyckades man utmanövrera vissa ledamöter, som hade varit motståndare till de föreslagna lagreformerna. Under åren 1844— förslaget om införande av ackusatorisk process i stället för om S. 218. S. 224. “ Lag-Commiteen, Förslag till Allmän Criminallag, 1839. ' Flögsta Domstolen, Protocoll, wid Granskningen af Förslaget till Allmän Cnminallag, 184C, s. 42 f. Flögsta Domstolen, Protocoll, s. 43 (Justitieråden Engelhart och Backman).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=