236 rättegångsformerna oförenliga med en konstitutionell samhällsordning. Det gick, menade man, en bestämd gräns mellan domarmakten och den verkställande makten. Kungen kunde icke vara både åklagare och domare. Man kan i detta sammanhang erinra om von Feuerbachs likartade uttalanden i Betrachtungen iiber das Geschwornen-Gericht, där han sade, att ett domarkollegium var lämpligare än en jury i en konstitutionell monarki."*^ Lagkommittén påpekade också, att det ackusatoriska processförfarandet låg till grund för brottmålsprocessen i de länder, där den konstitutionella samhällsformen bäst bibehållit eller utvecklat sig. Som exempel nämnde lagkommittén England, Norra Amerika, Skottland och Frankrike. I Tyskland hade enligt kommittén ett mera allmänt missnöje med det inkvisitoriska processförfarandet brett ut sig, och man hade, som tidigare här nämnts, föreslagit införandet av blandformer av ackusatorisk och inkvisitorisk process.'*^ Lagkommittén anknöt i sitt lagförslag till förslaget ominförandet av ackusatorisk processföring i brottmål, när den kommenterade den föreslagna lagtexten rörande bevisningen.'^'* Kommittén förklarade: »Såsom ett nytt uttryck af den accusatoriska rättegångsformens grundidé, förekommer här den allmänna regel, att den, som will binda annan till brott, är skyldig leda sin angiwelse i bewis. Det är således part mot part, som framträder för Domaren, och icke denne, somsjelf uppsöker bewisenför attfälla någon». Kommittén framförde under hänvisning till Benthamsom sin åsikt, att man borde få använda alla slags bevismedel i en brottmålsprocess och att den mot vilken bevisen riktades skulle ha rätt och full frihet att med jäv eller anmärkningar förringa deras trovärdighet och därmed försvaga deras inflytande på domarens övertygelse. Ännu hade denna åsikt icke accepterats i hela dess vidd i något land, men man hade kommit långt i den riktningen i England, Skottland och Nordamerika. För svensk del ansåg sig Lagkommittén icke böra gå så radikalt till väga på en gång. Förändringar i detta avseende borde införas så småningom. Lagkommittén ställde i kommentaren till sitt lagförslag den fria bevisprövningen mot den legala bevisprövningen. Kommittén framhöll, att det knappast fanns något bevismedel, som ägde ovillkorligt bindande verkan. Detta gällde även de bevismedel, som enligt legala bevisteorin ansågs som fullgoda, nämligen eget erkännande och tvenne vittnens samstämmiga utsagor. De var icke ofelbara som bevis, även om man hade anledning att tillmäta dessa bevismedel stort värde. Det egna erkännandet kunde ha tillkommit genom tvång, förvillelse eller andra missledande bevekelsegrunder. Vittnen kunde å andra sidan fela t.ex. på grund av bristande uppmärksamhet eller fattningsförmåga eller genommedvetet avgivande av falska uppgifter. Bevisningskraften av vittnesmål Se ovan s. 154. Se ovan s. 154. Förslag till Allmän Criminallag, Motiver, s. 118 tf.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=