230 veckor och sex månader — uppsöka sina själasörjare och därefter sä ofta själasörjarna kallade dem till sig för att undervisas i kristendomskunskap i allmänhet och omedens vikt och betydelse i synnerhet. I samband med edsavläggelsen skulle de visa upp intyg frän respektive själasörjare utvisande, att de besatt tillräckliga kunskaper i kristendom och att de var medvetna om och förstod, hur viktigt det var, att de talade sanning vid edens avläggande och hur farligt det var för deras själars salighet, om de gjorde sig skyldiga till mened. Härvid kunde det förekomma, att domstolarna skickade tillbaka den tilltalade för ytterligare undervisning hos själasörjaren, om det visade sig, att han fortfarande hade för dåliga kunskaper i kristendomskunskap.’^ I domstolsmaterialet frän 1900-talet kan man finna krav pä undervisning av själasörjare före avläggandet av värjemälsed sä sent som är 1925.^° Efter är 1920 är det dock mindre vanligt med såväl åläggandet av värjemälsed som att domstolarna ställer krav pä att vederbörande skall undervisas av sin själasörjare, innan han avlägger eden. Ibland krävde man, att även den som skulle avlägga ett vanligt vittnesmål inför rätta skulle undervisas av sin själasörjare. Sålunda ålade Uppsala rådhusrätt en kvinna, som 1855 hade visat tvetalan i sitt vittnesmål, att hon skulle undervisas av prästerskapet och varnas angående edens vikt.“' Efter 1917 blev det vanligt, att domstolarna ålade kvinnorna att i faderskapsmäl avlägga kärandeed. Härvid föreskrev åtminstone vissa domstolar, att även dessa kvinnor skulle undervisas av prästerskapet före avläggandet av eden.^^ Sammanfattningsvis torde man dock, trots understrykandet av edens vikt och betydelse, kunna säga, att den fortgående sekulariseringen av det svenska samhället samt bikt- och botinstitutets försvagade ställning i den svenska kyrkan helt naturligt kom att medföra ett successivt nedtonande av den religiösa aspekten pä erkännandet och utgjorde därmed ett par av de faktorer, som kom erkännandet att framstå som ett bevismedel bland alla andra och liksom de vara underkastat rättens fria prövning. Fx.: Askims och Östra Hisings häradsrätts dombok, GLA, 17/2, 2/5 och 17/10 1810 (malct gällde lönskaläge); Västra och Östra F^isings härads dombok, GLA, 3/5 1830 nr 1 (malct gällde slagsmål). Uppsala rådhusrätt och magistrat. FOombok i brottmål 1925, Uppsala tingsrätts arkiv. Uppsala, 17/8 1925 § 369 (målet gällde barnuppfostringsbidrag). ■' Uppsala rådhusrätt och magistrat. Brottmålsdomböcker 1855, ULA, 6/1 1 1855 n:o 493. E/nligt domprotokollet visade hennes prästbetyg, att hon »svävade» i sä djupt mörker i fråga om kristendomens livsfrågor, att rådhusrätten icke kunde tillerkänna hennes vittnesmäl något vitsord. -■ Flera exempel i Askims, Flisings och Sävedals domsagas domböcker 1920, GLA, och Karlskoga häradsrätts dombok 1920, Karlskoga tingsrätts arkiv, Karlskoga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=