228 stämmelser omeders användande och att snarast möjligt avge yttrande, omdet fanns skäl att ändra lydelsen av ifrågavarande eders begynnelse- och slutord. Lagberedningen avgav sitt yttrande den 28 juni 1883. Den var införstådd med att det förefanns en opinion emot edgångsväsendet i allmänhet. Vad gällde edsformulärets ovan citerade slutord var frågan den, om man med dessa ord avsåg en förpantning av själens eviga välfärd och ett eventuellt avsvärjande av den gudomliga nåden eller om man med dessa ord avsåg en åkallan omnåd och bistånd. Lagberedningen redogjorde i sitt yttrande för edsformulärens lydelse i flera utländska rättsordningar. Den var icke beredd att föreslå ett avskaffande av edsavläggelse över huvud men ansåg, att edsförpliktelsens allvar och högtidlighet skulle förhöjas om man i edsformuläret framhöll Guds allvetenhet och allmakt och att man samtidigt förkortade lydelsen. Avslutningsorden borde helt utgå, då de kunde uppfattas och ofta även uppfattades såsomett avsägande av Guds andliga och lekamliga hjälp. Kungl. Maj:t lade 1885 framen proposition med förslag till ändrad lydelse av edsformuläret i överensstämmelse med Lagberedningens förslag. Riksdagens båda kamrar liksomför övrigt tidigare ledamöterna i Högsta domstolen kunde icke ena sig omförslaget och detsamma föll.'° Sedermera togs frågan omedsavläggelse över huvud och vittnesedens lydelse i synnerhet upp flera gånger motionsvägen i riksdagen, t.ex. 1887, 1903 och 1909 men alla dessa framstötar ledde icke till något resultat. 1926 tog så Processkommissionen upp frågan. Den önskade icke avskaffa edsavläggelsen, då den fortfarande ansågs ha ett visst värde för rättsskipningen, även om åtskilligt enligt kommissionen tydde på att eden icke längre hade samma betydelse för sanningspliktens inskärpande som förr." Däremot önskade Processkommissionen införa en lag, vilken i likhet med 1873 års förordning tillät den, som hyste betänkligheter mot att avlägga ed, avge en högtidlig försäkran på heder och samvete att tala sanning. 1941 föreslog Kungl. Maj:t, att man skulle införa denna möjlighet att avlägga högtidlig sanningsförsäkran i stället för ed.*- Med riksdagens antagande av lagen omden nya rättegångsbalken 1942 blev också denna möjlighet att utbyta eden mot sanningsförsäkran lagfäst.'^ Under 1900-talet tilltog den sekulariseringsprocess av det svenska samhället, som i viss utsträckning begynt redan under 1800-talet, och 1951 ledde denna utveckling framtill antagandet av en religionsfrihetslag.'^ '= Prop. 1885:2; Rskr 1885: 17. " Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets omhildmng. Il Rättegång i brottmål. 1926, s. 269 t., III Rättegång i tvistemål, 1926, s. 166. Förslag till rättegångsbalk av Kungl. Ma):t den 14 februari 1941 godkänt såsom grundval för processlagberedningens fortsatta verksamhet, 1941, s. 88 (11 §). Första särskilda utskottets utlåtande nr 2, s. 226, 11 §. SFS 1942:740, 36 kap. 11-12 §§. 1975 avskaffades den religiösa edsavläggelsen helt. SFS 1975:1288. SFS 1951:680 (26/10).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=