226 blom uteslöt kapitlet om bikten ur den nya upplaga av Luthers lilla katekes, som han ombesörjde och som kom ut i tryck 1810. Senare under 1800-talet höjdes visserligen röster för ett återupplivande av det enskilda skriftermålet, men dess ställning förblev svag. Några årtionden in på 1800-talet framträdde emellertid på olika håll i landets södra delar och vid århundradets mitt även i Norrland ett flertal präster somväckelsepredikanter. De kämpade för en innerligare fromhet än den, som vanligen predikades i kyrkorna, och förde även en intensiv kamp mot det utbredda alkoholmissbruket. I dessa väckelsekretsar komäven bikt- och botinstitutet att spela en framträdande roll. Vid 1800-talets mitt och under århundradets senare del bildades också en rad frikyrkosamfund, vilkas medlemmar var bekännande kristna men vilka trots det icke önskade tillhöra den svenska kyrkan, då deras tro i vissa avseenden avvek från svenska kyrkans bekännelseskrifter. Bland dessa samfund kan nämnas Metodistkyrkan och Svenska baptistsamfundet. Även Frälsningsarmén etablerade sig i Sverige under 1800-talet. En annan trosgrupp i det svenska 1800-talssamhället utgjorde de individer, som var medlemmar av icke-kristna trossamfund, t.ex. judarna. Förutom dessa mer eller mindre helhjärtade kristna trosbekännare, som antingen tillhörde svenska kyrkan eller något från den fristående kristet samfund, samt dessa medlemmar av icke-kristna trossamfund framträdde under århundradets senare del en grupp människor, som icke önskade tillhöra något somhelst religiöst samfund, därför att de icke trodde på Gud. Det svenska samhället blev under 1800-talet ur religiös synpunkt sett alltmera pluralistiskt, och den svenska kyrkans ställning försvagades. 1858 tvingades man upphäva det år 1726 införda förbudet att anordna privata andakter och gudstjänster, det s.k. konventikelplakatet, och 1863 upphävdes bestämmelserna i kyrkolagen om att alla som därtill var berättigade, skulle gå till nattvarden minst en gång omåret.’ Att kyrkans grepp över samhällslivet lossade undan för undan visade sig också på så sätt, att man successivt skilde mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen. Definitiv blev denna boskillnad i och med 1862 års kommunallagar. Samtidigt som dessa kommunallagar speglade kyrkans avtagande makt i samhället, framstod de som resultatet av de krav, som liberalismens förkämpar framfört omförstärkning av den kommunala självstyrelsen. Svenska kyrkans minskade inflytande och försvagade ställning kan spåras inom flera rättsområden. För denna undersökning kan det vara intressant att notera, att man 1855 avskaffade den tidigare här omtalade kyrkoplikten.’ Härvid förbjöd man domstolarna att ådöma brottslingar såväl offentlig som enskild kyrkoplikt. Samtidigt utfärdades emellertid en annan förordning för att i viss mån stärka kyrkotukten, i välken förordning det stadgades, att den som begått vissa brott icke skulle admitteras till nattvarden, förrän han i närvaro av ' SFS 1863:61, s. 8 (16/11 1863). - SFS 1885:61, s. 12 (4/5 1855).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=