221 igenom appellationsproceduren såväl i tviste- som i brottmål, och det framgår klart, att om en person skall få appellera efter avgivet erkännande, så måste det alltså ha begåtts något fel i samband med processen i underrätten. 4.5. Sammanfattning av utvecklingen av erkännandet i svensk processrätt 1734-1809 Som framgått av den genomförda undersökningen av erkännandets utvecklingi svensk processrätt under tidsperioden 1734-1809 skedde inga större förändringar efter tillkomsten av 1734 års lag. Med denna lag hade, somtidigare framhållits, den legala bevisteorins principer blivit lagfästa i svensk processrätt, ehuru i en modifierad utformning.'’^ Man visade sålunda i vissa fall stor försiktighet vid tillämpningen av den legala bevisteorins principer. Man var icke villig att utan vidare godta det egna erkännandet som fullt bevis i alla mål. Man graderade det egna erkännandets bevisvärde alltefter brottens svårhetsgrad. I mål rörande kapitalbrott kunde ingen dömas på enbart eget erkännande, där fordrades det, att erkännandet styrktes av andra omständigheter. Icke heller i äktenskapsmål godtog man eget erkännande om hor som fullt bevis. I mål rörande enklare brott tillmätte man däremot det egna erkännandet full beviskraft. Man tillät även fri bevisprövning vid prövningen av vittnens trovärdighet och vid värderingen av indiciers bevisvärde, då det var fråga om åläggande av värjemålsed, lämnandet av mål till framtiden samt vid tillgripandet av svårare fängelse. Det bör också påpekas, att man enligt 1734 års lag kunde dömas skyldig i ett brottmål, även om det icke förelåg något erkännande. Enligt R 17:37 kunde den för brott misstänkte dömas skyldig, om det förelåg klara skäl och fulla bevis. En genomgång av domstolsmaterialet från tiden 1734—1809 ger samma bild av receptionen i svensk rätt av den legala bevisteorins principer. Liksomi 1734 års lag återfinns även i svensk rättspraxis alla den legala bevisteorins kännetecken, men även i rättspraxis var man försiktig vid bedömningen av det egna erkännandets bevisvärde i grova brottmål. Denna försiktighet till trots föreskrevs i 1734 års lag och tillämpades även i praxis svårare fängelse för att pressa fram bekännelser. Jag har till och med kunnat påvisa användandet av mycket hårt fängelse, på gränsen till tortyr, i samband med häxprocesserna i Dalarna 1757 samt, i strid med lagens förbud, kvalificerad tortyr i tortyrkammare i samband med de politiska processerna i Stockholm 1755—1756. I detta sistnämnda fall hade riksdagens sekreta utskott dispenserat den extraordinarie domstolen, ständernas kommission, från lagens förbud. Se härtill A. Stening, Bevisvärde, 1975, s. 25 ff. Stening anser,som tidigare påpekats, att den legala bevisteorins principer icke är till fullo genomförda i 1734 års lag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=