218 4.4.2.6. Confessio contra se — erkännandet skall vara till confitentens nackdel Det framgår icke av lagtexten i 1734 års lag, att erkännandet skulle vara till confitentens nackdel, men det framgår, som ovan påpekats, av bl.a. kungörelsen av den 5 december 1798, varigenom Kungl. Maj:t underströk vikten av att bestämmelserna i kyrkolagen rörande skillnad i trolovningar och äktenskap på grund av hor iakttogs.'^* Dessa bestämmelser innebar, som nämnts, att eget erkännande om begånget horsbrott icke skulle anses som fullt bevis, emedan det kunde ligga nära till hands, att vederbörande i eget intresse påtog sig detta brott, för att därigenom bli fri från sin make eller maka. Även föreskrifterna om bestraffning av dem, som falskeligen påstod sig ha begått brott, som förtjänade dödsstraff, vittnar om att lagstiftarna uppställde det kvalitetskravet på det egna erkännandet, att det skulle vara till confitentens nackdel.'*^ Vidare ger Nehrman-Ehrenstråhle uttryck för samma uppfattning, dels när han i sin »Inledning Til Then Swenska ProcessumCivilem» såväl 1732 som 1751 somett undantag nämner, att ett erkännande på dödsbädden är fullt bevis, även omdet är till confitentens fördel,'*^ och dels när han säger, att det egna erkännandet är ett kraftfullt bevis, därför att ingen vill sin egen ofärd eller skada. 184 4.4.2.7. Erkännandet skall vara sannolikt Enligt Nehrman-Ehrenstråhle framgår detta kvalitetskrav av lagens bestämmelser om att det egna erkännandet skall styrkas av andra omständigheter. Detta kvalifikationskrav leder enligt Nehrman-Ehrenstråhle till att domaren i brottmål allra först måste eftersöka corpus delicti. Det har ovan framhållits, att såväl under- som överrätter som regel var mycket noga med att det egna erkännandet skulle styrkas av andra omständigheter. Särskilt noga var man i detta avseende, då det var fråga om grova brottmål, somunderställdes hovrätterna och eventuellt Justitierevisionen och senare Högsta domstolen. I mindre brottmål var man väl vid underrätterna icke alltid lika samvetsgrann vid prövningen av det avgivna erkännandet. Sammanfattningsvis kan man säga, att de ovan anförda legala kvalitetskrav på det egna erkännandet, som man finner i 1734 års lag samt hos doktrinens företrädare, i stor utsträckning sammanfaller med de kvalifikationskrav, somvi fann hos de kontinentala rättsvetenskapsmännen. 185 Se ovan s. 194. M 13:4-5. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 261, Cap. XX, §11; Inledning . . . Proc. Civ., 1732, s. 260, Cap, XX, § 10. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 260, Cap. XX, § 8; Inledning . . . Proc. Civ., 1732, s. 259, Cap. XX, § 7. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Crim., s. 157, Cap. IX, §§ 72-73. 182 184
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=