9 Richerts insatser kan sägas, att han, somvar påverkad av fransk rätt och liberalismens idéer, snart blev lagkommitténs verklige ledare och gick i bräschen för en reformering av processrätten. Lagkommitténs förslag till ny civillag och ny kriminallag var utomordentligt betydelsefulla arbeten, i vilka kommittén under hänvisning till utländsk rätt föreslog införandet av ackusatorisk processföring och fri bevisprövning. Det konservativa motståndet mot en reformering av processrätten var emellertid för starkt, när lagförslagen lades fram, varför det då icke kunde genomföras några lagändringar. Medan kampen mellan reformivrarna och de konservativa alltjämt pågick, informerades de svenska juristerna genom Carl Schmidts »Juridiskt Arkif» om utländsk rätt, och vid Uppsala universitet bearbetades och analyserades bevisrätten av professorn Johan Christopher Lindblad och hans lärjungar.En av hans lärjungar, Johan Christian Kreiiger, fortsatte senare att bearbeta bevisrätten och gav ut ett par betydande arbeten »OmIndirect Bevisning» och »Försök till framställning af den svenska bevisningsrätten». Dessutom publicerade han några artiklar rörande bevisrätten i Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, som gavs ut av ledamoten av Högsta domstolen, Christian Naumann, vilken sistnämnde själv bidrog med flera ytterst informativa artiklar ombevisrätt i sin tidskrift. När det mot slutet av 1800-talet åter blev aktuellt att revidera 1734 års lag, inklusive processrätten, framlade A. E. WilhelmUppström och Ivar Afzelius några utomordentligt intressanta och informativa utredningar rörande såväl svensk som utländsk processrätt. Av intresse för denna undersökning rörande erkännandet i svensk processrätt är givetvis även de betänkanden och lagförslag rörande rättegångsväsendet som lades fram i slutet av 1800-talet liksom även riksdagsdebatterna i anledning av de framlagda propositionerna. De processrättsliga frågorna var föremål för stort intresse och mycken debatt ända fram till antagandet av 1942 års rättegångsbalk, som trädde i kraft 1948. Av företrädarna för den juridiska doktrinen omkring sekelskiftet 1800-1900 och i början av 1900-talet bör nämnas professorn i processrätt vid Uppsala universitet, sedermera justitierådet och universitetskanslern Ernst Trygger och den något senare verkande professorn i processrätt vid Lunds universitet Ernst A. Kallenberg, vilken senare var den ledande personligheten på processrättens område under flera decennier. Båda dessa forskare gjorde betydande insatser på bevisrättens område. Man kan med fog säga, att erkännandet aldrig tidigare kommit att stå så i forskningens centrumsomunder 1800- och 1900-talen. Icke Ex.: J. C. Lindblad och Fritz Lang, Afhandlingar i Svenska Rättegängs-Läran, 1. Om Eget Erkännande i Civila och Criminella mål, och den lagliga verkan deraf, 1 Delen, 1838; C. J. Lindblad och J. O. Leffler, Alhandlingar i Svenska Rättegångs-Läran, 1. Om Eget Erkännande i Civila och Criminella mål, och den lagliga verkan deraf, 2 Delen, 1838; J. C. Lindblad och J. C. Kreiiger, Dc probatione causarum judiciali in genere nec non de probatione causarum indirecta, P. 1, 1842; J. C. Lindblad och N. J. Lychou, De probatione causarum judiciali in genere nec non de probatione causarum indirecta, P. II, 1842.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=