213 Svårare eller hårt fängelse finner man för övrigt använt i viss utsträckning vid såväl underrätter'^^ som överrätter.'^'' Antalet mål, där någon domstol beslutade tillgripa svårare fängelse för att pressa fram bekännelse, synes emellertid ha varit rätt ringa i förhållande till alla de brottmål, som handlades vid de olika domstolarna. Ofta möter man i domstolsmaterialet anteckningar omatt de för brott misstänkta och anklagade frivilligt erkänt sina brott. Jag tror icke, att man därav kan dra den slutsatsen, att man understundom använde våld för att pressa fram bekännelse. Anmärkningen om att vederbörande frivilligt erkänt sitt brott anknyter säkerligen endast till lagtexten. I Rättegångsbalken i 1734 års lag stod Ex.: Vid Askims och Östra Hisings häradsrätt tog man till »allvarsam och sträng» bevakning vid ett tillfälle. 1749 stod ett par kvinnor tilltalade för stöld. För att få den ena av kvinnorna att erkänna lät man »nogot alwarsamt fängsla Tiufkonan Annika Larsdotter . . .». Annika påstod senare under rättegången, att hon hade erkänt för att slippa »swåra fängslet». (Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 29/11 1749.) - 1754 tillgrep man »hårdare» fängelse vid samma häradsrätt för att förmå en man, som var misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tidelagsbrott, att bekänna. (Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 19/10 1754.) Vid samma häradsrätt förklarade en yngling 1765, vilken stod tilltalad för stöld från sin husbonde, att han tidigare hade erkänt flera brott pä grund av rädsla för »hård medfart» »tå handklöfwarna skrufwades på honom». (Askims och Östra Hisings häradsrätts dombok, GLA, 24/9 1765) — Det finns skäl att i detta sammanhang notera en passus i ett domstolsprotokoll från Nyköpings rådhusrätt 1/10 1740. 1 ett tjuvnadsmål blev den för brott misstänkte tillfrågad, »ömhan wid kämnärsrätten blefwit hotad och öfwerilad?» Den tilltalade svarade, att så icke varit fallet. Själva frågan avslöjar emellertid, att man icke uteslöt, att det hade kunnat förekomma hotelser vid förhöret inför kämnärsrätten. (Rådhusrätten och magistraten i Nyköping. Dombok 1740, ULA.) — Enligt ett Svea hovrätts memorial 1749 hade en man, som var misstänkt för bankbedrägeri, utsatts för svårare häkte för att förmås till bekännelse. (Besvärs- och ansökningsmål, utslagshandlingar, Justitierevisionens arkiv, RA, 21/2 1750 nr F 52—(60).) Ex.: I en nådeansökan till Kungl. Maj:t av den 14/3 1734 omtalas, att en man, som var misstänkt för penningstöld utsatts för hårt och svårt fängelse av den kungliga slottsrätten i Stockholm. Mannen skriver i sin nådeansökan: »Jag har Alldranådigaste Konung alt sedan den tiden, nu snart ett helt åhr tvarit belagd med ett hårdt och swårt fängelsse, under htvilken tidjag under idkelige böner och tårar till Gud om sanningens uppenbarande, altidförmodat och önskat ett fågnesamt slut, ...» Mannen säger, att man med våld pressat fram en bekännelse ur honom. Han tog på sig dödzens nöd och wånda». I föräldrarnas nådeskrift för sin son står det talas om »det garningen >>/ rumb, han under mörcker, köld samt olidelig stank qwaldes uti». (Besvärs- och ansökningsmål. utslagshandlingar, Justitierevisionens arkiv, RA, 14/3 1734, nr 42.) — Svea hovrätt tillgrep svårare fängelse 1735, då den skulle höra en soldat, som var misstänkt för mordbrand. Häradsrätten hade icke ansett sig kunna döma honom mot hans nekande. Hovrätten kallade in soldaten för att höra honom muntligen. Vid första förhöret fortsatte soldaten att neka, men »når han sedan blifwit satt i szi'årarefängelse, har han först för tvaktmåstaren zcid stadscåmnärsrätten hår t Stockholm Magnus Moberg, uti Sergeantens wid stadszcakten Carl Elftvings och corporalens Bengt Walströms nårwaro, och ån ytterligare hår inför Kongl. hofrätten tcåd rnunteliga förhöret den 11 december nåstwekne» erkänt, att det var han somtänt eld på gårdarna av hat till sina rotebönder. Hovrätten konstaterade, att soldatens erkännande stvrktes av andra omständigheter. (Svea hovrätts resolutioner till Uppsala länsstvrelse, landskansliets arkiv, ULA, 1/4 1735, nr 14.) - I ett mål rörande inbrott och stöld försökte Svea hovrätt fä en för brottet misstänkt kvinna att bekänna genom att använda svårare fängelse. Försöket misslyckades, och kvinnan friades. (Svea hovrätts resolutioner till Uppsala länsstvrelse, landskansliets arkiv, ULA, 2/3 1762 nr 14.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=